The 90:s - Swervedriver igen

Vad roligt det är med alla återföreningar! Eller?
70-talisterna har kammat sig och fått arbete. Efter ett par till fem år av jobba jobbet visade det sig att man helst ville vara tillbaka till den gamla goda tiden. Den tid då man trodde att allt var möjligt fast det inte var det. Kort sagt 90-talisterna har börjat med den förlamande nostalgi som 60-talisterna (Beatles! Stones!) och 50-talisterna (Elvis! Tommy!) gjort till en livsstil.

Idag står återföreningarna står som spön i backen och ett av de senaste tillskotten är Swervedriver. Pengar finns och artisterna känner sig återigen pigga efter ett decennie av att vara ute/nedrogad/rehab/olyssnad.
Swervedriver 2009 innebär en relativt daterad upplevelse. Okej men inte mer. Och inget jag skulle betala pengar för att se. Dreadslockarna är bortklippta men annars är det sig likt.



Albumen från förr ger en precis likadan upplevelse. Men visst kommer det att hända att jag åter lyssnar på "Last train to Satansville". http://open.spotify.com/track/5nntL8DG98Wge9igw0GS8w

Svensk i Band of Horses

Mitt i ishockeyfebern landar följande chockbesked.

http://skane.city.se/noje/16166/ludwig_fran_malmo_ar_ny_gitarrist_i_band_of_horses

och det var ju lite kul.

Andra svenskar vi minns i utländska band:

Mats Ronander (?) eller Mikael Rickfors i The Hollies.
Den där basisten i Placebo.
Andy ... okej inte riktigt.. i Oasis.
Fler?

Trots att Ludwig säkert är grym känns helt plötsligt Band of Horses inte lika spännande.
Och typiskt nog för mig som just upptäckt att jag gillar deras skiva "Cease to Begin".

Tröttsam fildelningsdebatt

Polariseringen och det uppskruvade tonläget i fildelningsdebatten är så tröttsamt att ett citat som Jeremy Greenspans (från Junior Boys) i en Sonic-krönika verkligen tål att upprepas:

Det stör mig inte det minsta om folk börjar med att ladda ner låtarna utan att betala för sig, men ifall de gillar det de hör ser man ju gärna att de köper skivan – antingen i fysisk form eller digitalt. För då kan vi få pengar av skivbolaget till att fortsätta göra musik

Resonerande och befriande fritt från hårddragna förenklingar om lagar, demokrati och musikers bästa, något man tyvärr inte kan säga om måndagens märkliga pressrelease och efterföljande intervju och diskussion om att webbutiken Dotshop tråkigt nog lägger ner.

Strandhuset på stranden

Beach House strippar en av förra årets bästa låtar "Used to Be" genom att ställa sig under några klippor i Australien. Utan den förträffliga produktionen låter fortfarande "Used to be" fantastiskt. Något som slog mig är att de olika sångmelodierna och partier blir mer framträdande. Det är ett ganska avancerat låtbygge som låter hur simpelt som helst.

Avslutas med en verkligen sådär version av TLC:s "Waterfalls".

Coupé-Décalé-mix

Montreal-DJ:n Khiasma har lagt upp en fin Coupé-Décalé-mix på sin blogg Masala. Lyssna (och läs mer om Coupé-Décalé)!

Juana Molina i radion

En till radiointervju, den här gången i National Public Radio med det argentinska geniet Juana Molina som dessutom spelar några låtar i studion.

För tillfället föredrar jag verkligen att höra band och artister intervjuas istället för att bara läsa en redigerad text där man sällan kommer lika nära. Att ofiltrerat höra hur artisten pratar säger så mycket om personen och det man pratar om. Gårdagens uppmärksammade CBC-intervju där Billy Bob Thornton beter sig som en sur barnunge kunde nog inte vara ett bättre exempel på just detta.

Max Tundra - gör det själv

Lite roligt exempel från pitchfork. Max Tundra gör allt själv. I sann entreprenörsanda [http://www.bt.se/noje/lagkonjunktur-aven-for-popvanstern(1256295).gm] spelar Max basfiol och flöjt sjunger om dejter på myspace och ser ut som en riktig amerikansk indienörd.

Radiointervju med Junior Boys

Intervjun börjar 16:21 in i den här CBC-podcasten från i måndags (högerklicka och välj "Spara som" för att ladda ner).

Neko Case - Middle Cyclone

Okej att skivan enligt kritikerinte slår förra mästerverket, ja det får jag nog säga, mästerverket "Fox Confessor Brings the Flood".

Inför skivan har jag sett Neko med det röda håret sitta i en lada och prata hur det skulle vara om en tornado blev förälskad i en.

De första lyssningarna är positiva och omslaget är fantastiskt.
Go Neko och snart kommer du farandes till Sverige, eller hur?!

Nadja - Only shallow

I princip är det onödigt att göra covers på My Bloody Valentine (har någon mer försökt?) och egentligen kan man rätterligen fråga sig vad bandet Nadja tillför med sin version Only Shallow.

Noise. Samma rytm. Samma bildstormande.

Men bra är det. Ladda ner här.