Sufjan Stevensintervjuas i ljudinspelningstidningen Tape Op och avslöjar inte bara att han brukade jamma med Missy Elliot (på altfiol) i plugget utan att han också spelar in sina annars vällåtande skivor med så modesta medel att man kunde tro att han rotat fram grejerna i den där kökslådan där allt möjligt ligger och skräpar.
Vad roligt det är med alla återföreningar! Eller? 70-talisterna har kammat sig och fått arbete. Efter ett par till fem år av jobba jobbet visade det sig att man helst ville vara tillbaka till den gamla goda tiden. Den tid då man trodde att allt var möjligt fast det inte var det. Kort sagt 90-talisterna har börjat med den förlamande nostalgi som 60-talisterna (Beatles! Stones!) och 50-talisterna (Elvis! Tommy!) gjort till en livsstil.
Idag står återföreningarna står som spön i backen och ett av de senaste tillskotten är Swervedriver. Pengar finns och artisterna känner sig återigen pigga efter ett decennie av att vara ute/nedrogad/rehab/olyssnad. Swervedriver 2009 innebär en relativt daterad upplevelse. Okej men inte mer. Och inget jag skulle betala pengar för att se. Dreadslockarna är bortklippta men annars är det sig likt.
Mats Ronander (?) eller Mikael Rickfors i The Hollies. Den där basisten i Placebo. Andy ... okej inte riktigt.. i Oasis. Fler?
Trots att Ludwig säkert är grym känns helt plötsligt Band of Horses inte lika spännande. Och typiskt nog för mig som just upptäckt att jag gillar deras skiva "Cease to Begin".
Polariseringen och det uppskruvade tonläget i fildelningsdebatten är så tröttsamt att ett citat som Jeremy Greenspans (från Junior Boys) i en Sonic-krönika verkligen tål att upprepas:
Det stör mig inte det minsta om folk börjar med att ladda ner låtarna utan att betala för sig, men ifall de gillar det de hör ser man ju gärna att de köper skivan – antingen i fysisk form eller digitalt. För då kan vi få pengar av skivbolaget till att fortsätta göra musik
Resonerande och befriande fritt från hårddragna förenklingar om lagar, demokrati och musikers bästa, något man tyvärr inte kan säga om måndagens märkliga pressrelease och efterföljande intervju och diskussion om att webbutiken Dotshop tråkigt nog lägger ner.
Beach House strippar en av förra årets bästa låtar "Used to Be" genom att ställa sig under några klippor i Australien. Utan den förträffliga produktionen låter fortfarande "Used to be" fantastiskt. Något som slog mig är att de olika sångmelodierna och partier blir mer framträdande. Det är ett ganska avancerat låtbygge som låter hur simpelt som helst.
Avslutas med en verkligen sådär version av TLC:s "Waterfalls".
En till radiointervju, den här gången i National Public Radio med det argentinska geniet Juana Molina som dessutom spelar några låtar i studion.
För tillfället föredrar jag verkligen att höra band och artister intervjuas istället för att bara läsa en redigerad text där man sällan kommer lika nära. Att ofiltrerat höra hur artisten pratar säger så mycket om personen och det man pratar om. Gårdagens uppmärksammade CBC-intervju där Billy Bob Thornton beter sig som en sur barnunge kunde nog inte vara ett bättre exempel på just detta.
Sufjan Stevens intervjuas i ljudinspelningstidningen Tape Op och avslöjar inte bara att han brukade jamma med Missy Elliot (på altfiol) i plugget utan att han också spelar in sina annars vällåtande skivor med så modesta medel att man kunde tro att han rotat fram grejerna i den där kökslådan där allt möjligt ligger och skräpar.
En till radiointervju, den här gången i National Public Radio med det argentinska geniet Juana Molina som dessutom spelar några låtar i studion.
Olle:
Per:
