Okej,
Valdemar hakar på blogghajpen och konstaterar att The Drums har något spännande på gång.
Något från Göteborg möter något från det tidigaste 60-talets Kalifornien. Fin sång, intressant sound.
Det är så skönt när man ser något från England ( är det väl?) som saknar rockstjärneaspirationer.
13 augusti 2009
12 augusti 2009
Ungdomens musik - Fleet Foxes
Kidsen idag alltså...
istället för beställa droger på nätet, använda webbkameran i utnyttjande syften eller spela innebandy på en dygnet runt-turnering sitter man i skogen och spelar in en Fleet Foxes-covers.
Jag vet inte om det är ett hälsotecken eller ett allvarligt larm.
Oklanderligt gjort är det vilket fall. Såklart. Inte direkt som när jag gick ut mellanstadiet då det framfördes "The Loner" av Gary Moore eller när några "musikkillar" rappade "Paid in Full" på talangjakten i högstadiet.
För övrigt kan jag konstatera att Way Out West slagit nästan alla förväntningar på bokningar. Hade missat att Deerhunter kommer. Det hade varit något. Något annat än att kika på First Aid Kit, som förstås också kommer.
istället för beställa droger på nätet, använda webbkameran i utnyttjande syften eller spela innebandy på en dygnet runt-turnering sitter man i skogen och spelar in en Fleet Foxes-covers.
Jag vet inte om det är ett hälsotecken eller ett allvarligt larm.
Oklanderligt gjort är det vilket fall. Såklart. Inte direkt som när jag gick ut mellanstadiet då det framfördes "The Loner" av Gary Moore eller när några "musikkillar" rappade "Paid in Full" på talangjakten i högstadiet.
För övrigt kan jag konstatera att Way Out West slagit nästan alla förväntningar på bokningar. Hade missat att Deerhunter kommer. Det hade varit något. Något annat än att kika på First Aid Kit, som förstås också kommer.
11 augusti 2009
Sander, Sibille och det ljumna
Sommaren summeras för många i dagarna. Sommarens hajp är defintivt [Ingenting]:s kommande skiva och Way out West-spelning.
I fredags spelade sångaren Christopher Sander på lokalproducerade festivalen Ljummen i Gräset (Vinterviken, STHLM). Han spelade med låg volym och små gester. Anna Järvinen och Maria "Santa Maria" Eriksson sjöng med honom. En okej spelning som trots gästspel inte brände till.
Christopher Sanders röst och uttryck är helt enkelt inte det starkaste.
Hans soloskiva "Hej Hå" måste dock få en liten applåd för sin totala avsaknad av spärrar vilket tillåter covers av Astrid Lindgren ( Fattig bonddräng!?) och oblyga lån av 70-talsfolkpsychpopparna Heron (Yellow Roses).
Efter festivaluppträdandet tittade jag på det här klippet från stora nyhetskanalen.
Med Sibille med i bilden så har [Ingenting] någonting stort på gång. En 6,5 minuters lång duett med oväntad melodi och en övergång från moll till dur.
Förutom Sander, samt några tweegossar med fiol, spelade Hajen fint i gräset. Bäst var Songs Ohia-covern "The Lioness" och när Hajen sjunger på Gagnef-mål. Det är tydligt att hon redan har etablerat en bred supporterskara.
Men mest av allt önskar jag att Sibille snart släpper något eget där hon sjunger på svenska istället för den anonyma engelskan. Ändå rätt bra grejor på: http://www.myspace.com/littleredcorvettemusic
I fredags spelade sångaren Christopher Sander på lokalproducerade festivalen Ljummen i Gräset (Vinterviken, STHLM). Han spelade med låg volym och små gester. Anna Järvinen och Maria "Santa Maria" Eriksson sjöng med honom. En okej spelning som trots gästspel inte brände till.
Christopher Sanders röst och uttryck är helt enkelt inte det starkaste.
Hans soloskiva "Hej Hå" måste dock få en liten applåd för sin totala avsaknad av spärrar vilket tillåter covers av Astrid Lindgren ( Fattig bonddräng!?) och oblyga lån av 70-talsfolkpsychpopparna Heron (Yellow Roses).
Efter festivaluppträdandet tittade jag på det här klippet från stora nyhetskanalen.
Med Sibille med i bilden så har [Ingenting] någonting stort på gång. En 6,5 minuters lång duett med oväntad melodi och en övergång från moll till dur.
Förutom Sander, samt några tweegossar med fiol, spelade Hajen fint i gräset. Bäst var Songs Ohia-covern "The Lioness" och när Hajen sjunger på Gagnef-mål. Det är tydligt att hon redan har etablerat en bred supporterskara.
Men mest av allt önskar jag att Sibille snart släpper något eget där hon sjunger på svenska istället för den anonyma engelskan. Ändå rätt bra grejor på: http://www.myspace.com/littleredcorvettemusic
03 augusti 2009
AmAnSet + Wooden Ships
The Wooden Birds och American Analog Set
Troligtvis avsomnade American Analog Set, AmAnSet av fansen kallat, släpper en "Hard to Find" -samling. Svåråtkomligt material från åren mellan 2000-2005.
När jag kikade in på hemsidan http://www.amanset.com/ såg jag också att Andrew Kenny, den generella indieamerikanen och sångaren har ett nytt band med namnet "The Wooden Birds".
Här ses bandet framföra en sång. På en gata i Valencia.
Jämfört med American Analog Set låter det oerhört bekant. Jag ska ge detta lite tid även om det spontant inte känns lika spännande som AmAnSet gjorde kring tiden runt deras mästerverk "Know By Heart".
Lyssna också själv på http://open.spotify.com/album/6X3lofD9LSWozbVFvbxBAy
Troligtvis avsomnade American Analog Set, AmAnSet av fansen kallat, släpper en "Hard to Find" -samling. Svåråtkomligt material från åren mellan 2000-2005.
När jag kikade in på hemsidan http://www.amanset.com/ såg jag också att Andrew Kenny, den generella indieamerikanen och sångaren har ett nytt band med namnet "The Wooden Birds".
Här ses bandet framföra en sång. På en gata i Valencia.
THE WOODEN BIRDS. SEVEN SEVENTEEN from Au Agenda Urbana on Vimeo.
Jämfört med American Analog Set låter det oerhört bekant. Jag ska ge detta lite tid även om det spontant inte känns lika spännande som AmAnSet gjorde kring tiden runt deras mästerverk "Know By Heart".
Lyssna också själv på http://open.spotify.com/album/6X3lofD9LSWozbVFvbxBAy
01 juli 2009
Pet Shop Boys förklarar varje sång på ett långt ljudspår.
Nyss Sverige-aktuella veteransyntharna (va?!) Pet Shop Boys var på besök och spelade en eklektisk mix av sig själva häromveckan.
På senaste skivan "Yes" återfinns något ingen brukar lyssna på. Ljudspårskommentarer - Audiotrack commentary with Chris & Neil.
Konst blir bättre när intentionen från konstnären förklaras. Och ta mig tusan blev inte Pet Shop Boys-släppet också snäppet vassare efter att hört saker som:
- "All over the world" rytmen baseras på ett beat som PSB hörde i Mexico och sen misslyckats med att kopiera. Sen la man till någon passage från Svansjön i introt för att maffa till det.
- Chris påpekar flera gånger att Neil återigen sjunger med "the girly voice".
- Pandemonium var en gåva till Kylie Minogue.
- Tina Turner var tänkt att hoppa in på en kort passage på det starkaste spåret "The way we used to be".
- Flera verser blev refränger och tvärtom.
- Det finns en klar vision och tanke bakom varje ton och varje ackord.
Lyssna på nörd-galore här: http://open.spotify.com/track/6aBzY71SE15ykCqVBsnG8v
På senaste skivan "Yes" återfinns något ingen brukar lyssna på. Ljudspårskommentarer - Audiotrack commentary with Chris & Neil.
Konst blir bättre när intentionen från konstnären förklaras. Och ta mig tusan blev inte Pet Shop Boys-släppet också snäppet vassare efter att hört saker som:
- "All over the world" rytmen baseras på ett beat som PSB hörde i Mexico och sen misslyckats med att kopiera. Sen la man till någon passage från Svansjön i introt för att maffa till det.
- Chris påpekar flera gånger att Neil återigen sjunger med "the girly voice".
- Pandemonium var en gåva till Kylie Minogue.
- Tina Turner var tänkt att hoppa in på en kort passage på det starkaste spåret "The way we used to be".
- Flera verser blev refränger och tvärtom.
- Det finns en klar vision och tanke bakom varje ton och varje ackord.
Lyssna på nörd-galore här: http://open.spotify.com/track/6aBzY71SE15ykCqVBsnG8v
03 juni 2009
26 maj 2009
The Walkmen (live)
Innan jag råkade se The Walkmen live för några veckor sedan kunde jag inte ana att ett band som man aldrig har hört en vettig låt med kunde vara overkligt mycket bättre live. Men se: The Walkmen live var lågmält och återhållsamt, med en fenomenal stämningskapande trummis och med en av de bästa livesångare jag har hört.
Klippet ovan gör naturligtvis inte spelningen rättvisa men då och då kan man förhoppningsvis ana briljansen.
11 maj 2009
Sufjan Stevens = MacGyver!?
Sufjan Stevens intervjuas i ljudinspelningstidningen Tape Op och avslöjar inte bara att han brukade jamma med Missy Elliot (på altfiol) i plugget utan att han också spelar in sina annars vällåtande skivor med så modesta medel att man kunde tro att han rotat fram grejerna i den där kökslådan där allt möjligt ligger och skräpar.Via The Buddy Project
07 maj 2009
Aprils mest pinsamma lyssningar på Last.fm
Fånigt men lite roligt: http://playground.last.fm/unwanted
Fast att Linkin Park är där upp är kanske inte solklart: "Okej att världen vet att jag strölyssnar på nu-metal men vid Linkin Park går f-n gränsen".
Och Oasis "Wonderwall"?!
Fast att Linkin Park är där upp är kanske inte solklart: "Okej att världen vet att jag strölyssnar på nu-metal men vid Linkin Park går f-n gränsen".
Och Oasis "Wonderwall"?!
06 maj 2009
The 90:s - Swervedriver igen
Vad roligt det är med alla återföreningar! Eller?
70-talisterna har kammat sig och fått arbete. Efter ett par till fem år av jobba jobbet visade det sig att man helst ville vara tillbaka till den gamla goda tiden. Den tid då man trodde att allt var möjligt fast det inte var det. Kort sagt 90-talisterna har börjat med den förlamande nostalgi som 60-talisterna (Beatles! Stones!) och 50-talisterna (Elvis! Tommy!) gjort till en livsstil.
Idag står återföreningarna står som spön i backen och ett av de senaste tillskotten är Swervedriver. Pengar finns och artisterna känner sig återigen pigga efter ett decennie av att vara ute/nedrogad/rehab/olyssnad.
Swervedriver 2009 innebär en relativt daterad upplevelse. Okej men inte mer. Och inget jag skulle betala pengar för att se. Dreadslockarna är bortklippta men annars är det sig likt.
Albumen från förr ger en precis likadan upplevelse. Men visst kommer det att hända att jag åter lyssnar på "Last train to Satansville". http://open.spotify.com/track/5nntL8DG98Wge9igw0GS8w
70-talisterna har kammat sig och fått arbete. Efter ett par till fem år av jobba jobbet visade det sig att man helst ville vara tillbaka till den gamla goda tiden. Den tid då man trodde att allt var möjligt fast det inte var det. Kort sagt 90-talisterna har börjat med den förlamande nostalgi som 60-talisterna (Beatles! Stones!) och 50-talisterna (Elvis! Tommy!) gjort till en livsstil.
Idag står återföreningarna står som spön i backen och ett av de senaste tillskotten är Swervedriver. Pengar finns och artisterna känner sig återigen pigga efter ett decennie av att vara ute/nedrogad/rehab/olyssnad.
Swervedriver 2009 innebär en relativt daterad upplevelse. Okej men inte mer. Och inget jag skulle betala pengar för att se. Dreadslockarna är bortklippta men annars är det sig likt.
Albumen från förr ger en precis likadan upplevelse. Men visst kommer det att hända att jag åter lyssnar på "Last train to Satansville". http://open.spotify.com/track/5nntL8DG98Wge9igw0GS8w
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
