Bob Lind - Cool Summer

Är detta inte allt Weeping Willows och andra fin-emo orkestrar vill att det ska låta?

En fantastisk text - den äkta och förlorade kärleken filtrerad genom sommar och sentimentalitet - känsligt men ändå rakt upp och ner sjunget till ett lågmält svängigt komp. Själva orkestreringen påminner lite om något som kan höras på en anskrämlig Chill Out-samling. Fast på ett bra sätt!

Bob Lind - en för mig helt obekant förmåga upptäckt via mixtape från Lexx. Här i en sådär youtube-aktigt tillika lagom subtilt bildsatt "rockvideo".

Lyssna på mixen här, bra saker rakt igenom:

http://testpressing.org/2010/02/04/mix-lexx-symptoms-of-love/

här är låtlistan:

01. Bob Lind – Cool Summer 02. Gordon Lightfoot – Something Very Special 03. Thorinshield – The Best Of It 04. Soft Soul Transition – She Came Back 05. Nimbus – What You Mean To Me 06. David Batteau – You Need Love 07. Ned Doheny – The Devil In You 08. Matthew Larkin Cassell – All That I’m Missing 09. Sunbear – Let Love Flow For Peace 10. Michael Franks – Monkey See, Monkey Do 11. The Stills Young Band – Midnight On The Bay 12. Happy End – Natsu Nandesu 13. Heaven & Earth – Feel the Spirit (Slight Edit) 14. The Lovin’ Spoonful – Coconut Grove 15. Jose Gonzales – Sensing Owls 16. Tommy Guerrero - And the Folklore Continues 17. Edwyn Collins – You Never Know My Love (Dub) 18. Smith & Mudd – Ling Ling 19. Nimbus – Hold Me Close

Träden gick mig förbi

En av förra årets, visst minns du ditt 00-tal, bästa låtar Taken By Trees "Anna", här i finmysig version. Från PSL-bloggen, en ständig kunskapskälla.

Notera Andreas Söderströms gitarrarbete, det är småskaligt delikat! Istället för festivaler borde man kunna boka in Taken By Trees till sitt egna vardagsrum.

Lite samma princip som att man en gång i tiden kunde boka in "Big Brother"-deltagare att vara kändisbartender på den lokala baren. Eller ironiskt boka Anki Bagger till att sitta i receptionen på reklambyrån.

Hunden är den riktiga stjärnan

När XX inte lyckas leverera någon uppföljare och hajpen dör ut för gott kommer El Perro Del Mar fortsätta in i evigheten.

The XX känns i denna stund väldigt mycket som en en tricks ponny medan El Perro är en hund med många konster.

El Perro Del Mar "Shelter" (by The XX) from The Control Group on Vimeo.

Midlake, (Indie) Il Divo och alternativen

Från att upplevt Midlakes senaste skiva på scen och från album måste Valdemar härmed ge Texas-gruppen en ordentlig diss. Och konstatera att en osannolik Midlake-hype drabbade Stockholm under tidig månad 2010.

Från en förtrolig Malmö-källa har Midlakes spår "Acts of Man" liknats vid något opera-pojkbandet Il Divo skulle kunna framföra. I alla fall Indie-Il Divo. Lyssna bara! Midlake – Acts Of Man

Att denna låt, ett gäng skägg och dubbla tvärflöjter (sic) fyllde Debaser Medis till bristningsgränsen är för mig en stor gåta. Sanningen är att ,det förutom de klara Il Divo-referenserna, inte finns något spår på Midlakes senaste "Courage of Others" som lever upp till den smått fantastiska föregångaren "Trials of Van Occupanther"

Mot bakgrund till Midlakes oförtjänta upphaussning känns det orättvist att inte de klart bättre alternativen Great Lake Swimmers , Grand Archives – Keep In Mind Frankenstein eller Blitzen Trapper – Black River Killer EP kunde få större en större publik.

Ack känn ingen sorg, Sundbyberg

Att Valdemar tidigare utsett Albert Hammond Jr till en Amerikansk Håkan Hellström var väl inte helt fel. Samtidigt inte helt rätt.

10-talets Håkan Hellström i Sverige kan dock mycket väl vara Oskar Linnros.

Från pojkstjärna i Snook, som på något sätt lyckades hålla ihop street cred trots jönsigheter som "Mr Cool". Sedan firad producent till Veronica Maggio, medverkan i Maskinen och nu solo debut under födelsenamnet Oskar Linnros.

Ack, Sundbyberg har förutom textinnehållet likheter med Håkans debutsingel "Känn ingen sorg för mig Göteborg." Det känns nytt, det påminner inte om det du just hört, det finns ton med talang att backa upp resten med.

Oskar Linnros – Ack, Sundbyberg

Chillwave 2010

Chillwave genrens toppartister Jan 2010.

Alltså Chillwave? Va?

Som en Last.fm användare skrev

"ok most of the new music i like in this early 2010 seems to be tagged as chillwave, but it sounds like other stuff not tagged as chillwave that i was listening in 2009 and 2008...it must be a new name for regular music".

Men det hindrar inte att saker som benämns chillwave ändå kan vara trevliga. Exempelvis "the It boy" Toro Y Moi med sin lilla hit "Blessa".

Grizzly Bear reklam

Från den fantastiska bloggen http://www.hipsterrunoff.com/hittade jag detta. Bland det sorgligaste jag sett. Men snyggt och oerhört passande musikläggning.

Och Carles på Hipsterrunoff har den mest passande beskrivningen för det hela.

"Really just been getting vulnerable, listening to Grizzly Bear. Saw this PSA from New Zealand that utilizes GB tunes, mixed with a cool dad with a beard wishing he could do something for his sick son. Seems ‘heavy’, like a pants-shitting emotional situation."

Emo-varning härmed utfärdad.

Citatet och Radio Dept.

Efter den lite tveksamma "David" singeln som dök upp under hösten följer den briljanta "Heaven´s on Fire". Och glad blev jag att det inte var en "finstämd" cover av Kiss hårmetal-hit från 80-talet.

Inledningen av Radio Dept. "Heavens on Fire" sätter tonen:

"When youth culture becomes monopolized by big business, what are the youth to do? I think we should destroy the bogus capitalist process that is destroying youth culture...the first step to do is destroy the record companies." 1991: The Year Punk Broke

Här kan det lyssnas:

http://www.polaroidallaradio.it/audio/The_Radio_Dept_-_Heavens_On_Fire.mp3

Beach House "Lover of Mine" from Sub Pop Records on Vimeo.

2010 första, väldigt framemotsedda släpp.

Sen tycker jag väldigt mycket om utvecklingen hos Shout Out-Louds.

Senaste singeln låter som Sea & Cake spelade försiktig indie-rock.

Shout Out Louds – Fall Hard

Årets bästa upptäckt: Bear in Heaven

Exakt vad det är som gör Brooklynbaserade Bear in Heavens Blonde redhead-doftande platta Beast rest forth mouth så stark är oklart. Naturligtvis lockas jag av shoegaze-flörtarna och de storvulna - nästan svullna - pretentionerna.

Men det som lockar med detta album från 2009 är enkelheten med vilken den är genomförd. Det är inte konstfackspänt.

Finns på Spotify här.