Lillebror.....

länge sedan det var Emmaboda anno dominis 2000.
Vet inte om det går att se och känna det Håkan-exklusiva i detta klipp.
Det är välspelat ... mindre välsjunget. Tydligt att Håkans entertainerkostym inte ens har börjat sys. Här är Håken en vanlig indie-kille som sjunger pop på svenska. Ganska unikt för tiden. Kent, Bob Hund och Håkan typ.
Simon Ohlsson från Silverbullit gästar i avslutningen, beskrivs av Håkan som "bästa kompis".

Ariel Pink Remix Bonanza!

Via Pinglewood.
En massa band och artister gör sina versioner av Ariel Pink.
The underground covering the subvegitation skulle man kunna säga.

Världens bästa Ariel Pink låt "Alisa" får en version av Echo Lake. Ger mästerverket en ny dimension av slöhet och drönarskap.



Att missa Ariel Pinks spelning på Debaser STHLM i fredags gör att mystiken, märkligheten och den hälsosamma distansen behålls. För vem vill egentligen se en liten kort person leka med röster, jönsa och stage diva bland stöl-plastglasen?

Ariel Pink gör sig bäst på avstånd.

Q-tip- Ronson - MNDR

En av årets bästa låtar. Q-tip i högform. Och den där tjejen som sjunger koolt och ser ut som allting fräscht. Mark Ronson bakom spakarna.

Som det heter i youtube-texten:

Amanda Warner - her performance here is just the tip of the iceberg. Go to mndrmndr.com to find out more about this talented artist.

Hennes/deras blogg är rekommenderad läsning http://mndrmndr.com/blog/

Det handlar om din och min musikaliska framtid.

Fever Ray Mixtape

Vi kallar det indie, va? Mellanöstern och Afrika är det nya Brooklyn.


Lyssna här: http://www.dazeddigital.com/music/article/8248/1/fever-ray-exclusive-mixtape

The Depreciation Guild - My Chariot

Lite japan-exotism från twee-shoegazers The Depreciation Guild. Inspelat på plats i Tokyo! Se skolflickor i uniform titta ut över dystopiskt post-industriellt landskap. Lost in Translation, Babel och liiite Bladerunner kanske har varit inspiration. The Depreciation Guild kommer till Debaser STHLM 13 september.

Efter förra albumet "In her gentle jaws" har TDG utvecklats till att hålla hela distansen.

Americano och tonårsbrott

Sommarens radio får enkelt sammanfattas med;

Yolanda Be Cool & DCUP We No Speak Americano. Enligt formel 1 a för vad som konstituerar en sommarplåga. Bastrumma som fungerar i bilstereo, exotiskt språk (Italienska) samt lite välkänt tut och familjär "kul" melodi. Blir det en andra sommar för Yolanda Be Cool och DCUP? Oroar mig lite att detta kan vara en one-hit wonder.

Lyckas nästan, men bara nästan, förstöra Talented Mr.Ripley scenen med sina dåliga associationer.



Robyn - Dancing on My Own. En P3-hit i samma stund som den skrevs. Redan innan den kom till faktiskt.

Som tredje sommarsång väljer jag Flaix.FM-tillvända och Pet Shop Boys-vemodiga Teenage Crime från Adrian Lux. Fantastisk sång som fångar upp en annan sida av att dansa för sig själv. Jag skulle vilja att Broken Social Scene lät mer såhär istället för som på träiga "Forgiveness Rock Record".

syskonskivor och bastard

Four Tet´s There is Love in you och Caribou´s Swim är det perfekta syskonparet.
Två av årets skivor när den diskussionen närmar sig.
Rent, harmonirikt, beatsbaserat, mjuka samplingar och skarpa penseldrag.

Och som ett svart litet får dyker Owen Pallet upp och spelar in en fin-fin version av Caribous smash-hit Odessa.

Waka Waka? XX!

Shakira --- vad händer? Först El Perro Del Mars cover och nu har turen kommit till Shakira. XX-cover på Glastonbury spelning.

Jag vet inte hur jag reagera på detta. Men jag tror att Shakira är på väg någonstans intressant.

Men den där rösten är fortfarande i vägen. Utseendet har hon bevisligen.

Mästerskapspop: VM vs NBA vs NHL

På fredag börjar fotbolls-VM och i Nordamerika är basket- och hockeyslutspelen inne i sina mest dramatiska slutskeden. So... vilka är årets bästa låtar gjorda för dessa slutspel?

1. "Stepping Up", NBA:s reklamhit inför basketslutspelet. Gör rappare av sportens superstjärnor Lebron James, Kobe Bryant och Paul Pierce och fångar NBA-basketens utåtriktade entusiasm och popstjärnemässiga kärna briljant.



2. "England's Heartbeat", Shuttleworth och Mark E. Smith. Bra VM-låt vars något träiga melodi räddas av diverse indiepålägg och herr Smiths fenomenala irrsång.



3. "Le but", Loco Locass. Montréal-hiphopare som sägs ha filat på texten i flera år. Viss clownvarning på videon, men det är tveksamt om begreppet "julgranar" existerar för överpyntade NHL-fans i Québec.

Men det ser ju för härligt ut ändå...

få spons av jeansmärke, chilla i studion, ta fram sin akustiska gitarr från 20-talet, lira Dylan nära orginalet. Istället för att arbeta tänkte jag.