Telepathe - video och länk!

Valdemar presenterar både en video och en länk. Helt gratis! Telepathe!

Är Telepathe det nya Justice, kombinerat med MGMT och Coco Rosie? Nej det tror jag inte. Jag vill hoppas att detta är något helt eget. Det är klart att tjejorna i Telepathe kommer från Brooklyn men denna gång kändes det som en potential snarare än en begränsning.

Estetiken och den klart bättre än snittet melodin till helt nya videon "So Fine" ger mig stora förhoppningar på gruppen. Känns otroligt mer intressant än halva kniven Karins Fever Ray. (Ska hon inte sluta med de pitchaderösterna? Det låter ju faktiskt exakt som Roll On-karaktären Rolle...)



I dagarna får Spotify arga kommentarer på grund av inskränkningar och nedskärningar. Men det tillkommer också nya saker, se här bara!

http://open.spotify.com/album/07Je90D6fw6LUS3QNl6Js5

2008 enligt Karl

Ett tunt eller rikt år? Åsikterna på Valdemar går isär.

Inga jättesensationer eller besvikelser - lovande kanske är det bästa ordet för 2008.
Lovande, dels för att musiken (den på internet jao) verkar kunna hitta sin distributionsform genom Spotify och liknande varianter. Dels för att det saknas någon ny uppenbar trend att rikta blicken mot. Eller så har jag bara missat det och det känns isådana fall än mer lovande.

Konsekvensen av detta blev att 2008 får flaggas under "det Stora Retroåret".


För att se vad jag lyssnat på lutade jag mig mot min egen last.fm, last.fm är fortfarande Det Bästa med Internet.

Mogwai - the Hawk Is Howling. Ja det är märkligt. Jag tröttnar inte på musiken, konceptet och estetiken. Kanske ingen låt som stack ut men helgjutet. Post-rock lounge..fanns det en Buddha bar för post-rock skulle Mogwai regera samlingarna. Tur att det inte finns någon sådan.

Stars EP "Sad Robots" bevisar att EP-formatet är det bästa. Stars, tidigare ganska anonyma trots sina kopplingar till Kanadensisk indie största namn, gör en rejäl uppdatering och skrapar ihop varierande och otroligt bra låtar. Mycket rolig överraskning!
Kelley Polar, fioldisko, höll länge och fick bli årets Hot Chip. Dans, sång och lite melodier som håller.

Radar Bros. "Auditorium" gjorde Robert Wyatt inspirerad countryrock där alla sitter ner och spelar varsamt. Jag gillade det skarpt.

Deerhunter - Microcastle/ Weird Era Continues får utmärkelsen bäst i år. Varför? Omedelbar känsla av här, nu, arty och kvalitet. Och i min värld kombinerat med självklara hits.

En klar kandidat till årets bästa låt är Beach House singel "Used to Be". En singel och jösses vad alla bitar föll på plats.

Fleet Foxes gick mig länge förbi som ett My Morning Jacket light. Att Fleet Foxes troligtvis är exceptionella live syntes inte minst i ett klipp (nu borttaget av girigt, korkat skivbolag: NBC Universal) på youtube. Har dock kvar indietalibanåsikten att Sun Giant EP:n,innan genombrottet, är bättre genomförd än albumet.

Vad sägs om Sverige? Ja svenneindien regerade för mig. En konsekvens av att inte jobba på kontor med hörlurar och tid.
Håkan och Markus med efternamn Hellström och Krunegård hade sina moment. Vampyrlåten och Edelweissången är nära klassiker redan nu.
Veronica Maggio. Okej, jag har inte lyssnat på hela skivan speciellt mycket. Men jag gillar uppfinningen av svensksoul som inte är Lisa Nilsson eller Eric Gadd. Eller den där Salem...han som numera ser ut som en ungersk läkare från 40-talet.

Sen vet jag att jag borde lyssnat på The Rice Twins eller liknande artister. Saknar det avantgardistiska hos mig själv om det nu funnits någon sådan sida.
Allt som är fel med Stockholm inkarnerades under 2008 till en person. Om jag inte nämner dess namn kanske den försvinner i ett knarkrus.


Esbjörn och E.S.T började jag lyssna på efter hans tragiska död. Musik som jag önskat funnits och som faktiskt fanns. Dock har jag hittills inte lyssnat på det postuma albumet.

Mer glada retroupptäckter är Paul McCartney (jag förvånar mig själv, oerhört), Todd Rundgren, Richard & Linda Thompson, Elton John och John Martyn får jag delvis tacka Spotify för. Och under 2009 spår jag revival i SoFo för kapellmästaren och storbandsdomptören Victor Sylvester! Hepp hepp!

Pitchfork 100 bästa för 2008

Pitchforkmedia, den något irriterande men ändå initierade sajten, har listat årets bästa låtar.
En kulturgärning av det mindre slaget är att hitta de av Pitchfork utsedda sångerna på Spotify.
Givetvis saknar Spotify de riktigt balla låtarna - den sanna indien - i sitt bibliotek. Men för att fräscha upp minnet om vad som egentligen hände under året fungerar den ändamålsenligt. I alla fall utifrån perspektivet vit indierock, halvt europeisk electropop, pliktskyldig R & B / Hip-Hop.

Här är listan
Och som synes är det ju lite småfånigt med numrering. Vad gör att en sång hamnar på plats 36 och inte 45? Eller 12 och inte 17?

El Maco

Macca......
Mannen är skyldig till "Yesterday", "Obla-di Obla-da" och "Eleanor Rigby".
Säkert också delaktig till "Yellow Submarine".

Som en av de nu levande Beatlarna sysslar Sir McCartney med A mountain of One-aktig musik under namnet The Fireman.En liten bugning till det.
Bilden Pauls pr-avdelning försöker förmedla är att Macca var den progressive, den som sprang på klubbar och den som hängde med i de senaste trenderna. Det är säkert sant i vissa avseenden. John Lennon var bevisligen mer introvert och retrospektiv med sina terapiskivor och Yoko-konst. Samtidigt går det inte att komma ifrån att McCartney känns lite lättviktig, lite löjlig och lite väl mycket music hall. Och det är ju faktiskt inte så häftigt att själv behöva sitta och förklara att man är den hippaste och ballaste. Det är bara det att ingen har fattat det.
I SvD har Harry Amster listat ett gäng McCartney låtar som sticker ut i basistens brokiga och ojämna karriär.
För oss Spotify användare har Valdemar gjort följande sammanställning.
Mest imponerad är jag av Monkberry Moon Delight. Helt klart flamsig men samtidigt vital komposition med en trevlig ba ba ba - slinga.
Som bonus får vi röstakrobatik - Sir Paul visar hela sitt register.

I samma SVD artikel fick följande uttalande från Jan Gradvall om The Beatles mig att tänka till en aning.
Han tycker att det tråkigaste med Beatleskulten är att den blivit så nostalgisk, eftersom det handlar om ett band som var raka motsatsen.

– De omprövade sig själva var sjätte månad och är det minst nostalgiska av alla band genom tiderna.

Det är alltså berättigat att polera upp det gamla Sloan-citatet It´s not the band I hate it´s their fans [1:13 in i låten].

Vad har jag betalat för, Spotify?

Vad roligt det kändes en dag för ett par veckor sedan! Spotify hade tecknat avtal med "indiedistributör". Nu gick det att få tag på det mesta!
Spotify kändes ett tag som en otroligt vital tjänst.
Visserligen saknades fortfarande Love, Peace & Poetry: Turkish Psychedelic Music (album currently not available). Det kändes dock som det var en tidsfråga innan detta också skulle lösas.

Jag laborerade friskt med spellistor och hittade med glädje både gamla och nya album. Givet Spotifys nya ansträngning betalade jag glatt för Premium-tjänsten vilket innebär en belastning på kontot a´ 99 kronor i månaden.

I lördags upptäckte jag till min fasa och förfäran att en hel drös med skivor som tidigare var lyssningsbara numera står som "currently not available".

Nu ställs frågan på sin spets - vad är det jag betalat för? En produkt som hela tiden och nyckfullt förändrar sitt utbud? Som betalande vill jag gärna ha en förutsägbarhet och en garanti att det jag hittat vid köptillfället ska finnas kvar. Absolut inte okej Spotify!

ARN, Konsumentombudsmannen och Marknadsföringsdomstolen - bered er på inkommande ärenden!

Topp tre album på Spotify

1. Coldplay - Viva la Vida or Death and All His Friends
2. Various Artists - Pure Acoustic
3. Coldplay - X&Y

På singellistan märks "Relase me" med Oh Laura, "Clocks" med Coldplay och "Disturbia" av Rihanna.

Undrar du fortfarande vad Sveriges alla excentriska kreatörer inom media, reklam, design och arkitektur lyssnar på?