Sigur Ros - Saeglopur

Sigur Ros - Saeglopur (mp3)

Det ni nu ska bevittna är inte vackert. Men jag ska göra det snabbt och skonsamt.
Det handlar så klart om Sigur Ros, ett omtvistat band som ger sitt-konserter, älskas av scientologer (Tom Cruise) och som har röda toppluvor. De sjunger på ett hittepå-språk, ger ut namnlösa skivor och spelar in musikvideos med utvecklingsstöra änglar i slow motion.

Å andra sidan: Saeglopur. Ett perfekt komponerad stycke musik som bygger på tre pianoackord och som byggs på med stora effektfulla gitarrer, försiktiga Hal Blaine-trummor med crash-cymbalerna.

Låten består av tre delar.
• Nuit.
Piano-delen som byggs upp från noll med dess shoegaze-variant. Ride-cymbaler. Overdrive-gitarrer.
• Noice.
Uppsamlingen med körer, falsett.
Stråkar + ljudvägg. (fr o m 4:00)
• Post-coitalt nojs (4:50)
En helt ny ackordslinga med ny melodi och ett något mindre plågat uttryck. Men känslan av det som varit ligger i stråk därunder. Stråkar! Lyssna 5:35 – här lån från soundtrack, österlandet och så smygs ett outro på som är helt värdigt resten av musiken.

Jag vet, ni är omöjliga att övertyga. Manéret och det könlösa står lätt i vägen. Men bakom gömmer sig Saeglopur. 2005 års bästa låt. Punkt.

Monitor: Ström (radioprogram)

Monitor: Ström, lett av Andreas Tilliander, är ett fint elektronikainriktat resultat av den omdaning som Sveriges Radio P2 precis genomgått.

"[H]är spelar vi bara musik som bygger på helt nya idéer" är en programförklaring som mår bäst av att tas med en nypa salt men onsdagens debut var ändå så lovande att länken till Monitor: Ströms allra senaste sändning förtjänar att gå varm under kommande vinterveckor.

Midaircondo (konsert)

Känslan som händelselöst jammande ger upphov till är olustig vare sig det är tjusiga electronicatjejer i knallgröna klänningar på Moderna museets scen eller långhåriga rockersnubbar på avsomnade CBGB's som gör sig skyldiga.

Den jammande rockern har dock en (enda) förmildrande omständighet: instrumentimproviserandet kräver hans deltagande. Ett electronicajam kräver inte mer än en loopande sequencer och löper risken att bli rafflande som den gitarr-lutad-mot-stärkare-rundgång med vilken rockern lämnar scenen.

Gårdagens spelning gav tyvärr bitvis upphov till just den känslan. Tur att debutskivan ”Shopping for Images” från i höstas inte är sämre än att den precis lyckats begränsa effekten.

Tågets innebörd

1993



2005


Att röra sig framåt har gått från att vara modernt till att vara ondskefullt. Det stöder min tes: musik görs inte längre för framtiden utan för oss som lever i det förgångna.