Little Jinder – Eat my fear

2007 hyllade vi Roger Pontares son Victor.

2008 hyllar vi Åsa Jinders dotter Josefine. (Eat my fear är Nordenstamska beats.)

2009 kommer vi hylla? Lena Willermarks barnbarn?

Paul Pott: väggen ringde. Han ville att du skulle slänga dig honom

Jovisst. Jag tillhör så klart en av de som blev tagen av den där mobiltelefonförsäljaren. Det är något extratragiskt med dåliga säljare som gjorde hela storyn ännu bättre.

Men när man lyssnar på ett annat genomslagsframförande, Andrea Bocellis "Con te partiro" från San remo-festivalen 1995, så bleknar den där brittiska Idol-chaven.

Här är några orsaker att älska "Con te partiro": hans röst är inte perfekt utan han tolkar med både frasering, vibrato, tonträff och volym. Hans hår är fluffigt, hans skägg perfekt trimmat. Valthorn är alltid rätt. Och: det är en fantastisk poplåt där varje del är catchy som flickpop: från skalövningen i början till den blaserade tonartshöjningen via refrängens återhållna desperation.

globalpandora

En bra grej under veckan som gick är att musikupptäckarsajten Pandora (på http://globalpandora.com) åter började tillåta användare utanför USA. Pandoras direkthet, utan krav på inloggning och med strömmad musik man vill höra endast ett par musklick bort, gör sig särkilt bra dagar då ens mp3-spelare och internetradiokanaler låter oinspirerande.

plötsligt sitter hon där...

Något slags musikhumorfrågesportsprogram jag aldrig hört talas om. Väldigt roligt dessutom. Skulle aldrig fungera i Sverige. Och plötsligt sitter hon där.... Robyn. Och hon gör inte bort sig, hon verkar ha kul, hon smälter in.

Det känns stort på något sätt.

Släkten är värst

Här är Schweiz bidrag till årets Melodifestival med Paolo Meneguzzi. Landet är nog – dansen beaktad – chanslöst i år också, trots att det är min bror som producerat låten.

Essentiell Hot Chip-mix

Den lite bortglömda men klart intressanta radiokanalen SR Metropol importerar BBC-radioprogrammet The Essential Mix och sänder det varje fredag från klockan sju.
En liten u-sväng från kanalens icke-anglofila inriktning men kul i alla fall.

I fredags var det allas hipster-älsklingar Hot Chip som trixade ihop en ordentligt bra mix. Alla indiekids med dansmusikkomplex kan hitta alltihop precis här



I väntan på Hot Chips defintiva genombrott med kommande "Made in the dark" är detta en utmärk referens och ett finfint komplement.

2007:s minst nödvändiga skivor (enlig The Onion)

Eftersom 2008 är så nytt att det inte har släppts en skiva i år som inte låg klar och lika gärna kunde ha släppts 2007 så tycker jag man kan ta sig friheten att fortsätta prata 2007-års skivor.

Här t ex listar The Onion 2007:s minst nödvändiga album och bara omslaget till Steve Vais Sound Theories Vol. I & II och texten om Blondies återutgivna No Exit är visst värda ytterligare en sväng bland skivor som nu vissa tycker är oh-so-two-weeks-ago.

(Ja ja, jag vet att jag sysslar med en massa annat istället för att lista mina egna skivor 2007. Men de kommer. Snart. Senast om... några dagar. Minst.)

¡Oye, Robyn!

Katalanska euro-house-radiokanalen Flaix FM (uttalas "Flash effa émma") håller fortsatt skyhög kvalitet.

Robyns "With every heart beat" i en remix som född för utomhusgolv och skummaskiner ligger etta. I övrigt den vanliga geniala blandningen korkad gimmick-house och genial refrängpop som gör Flaix till en världens roligaste och bästa radiokanaler.

Numera i acceptabel streaming-bitrate, lyssna här.

Plötsligt händer det...

... vår kollektiv-medlem Per börjar lyssna på "vanlig musik" (se bild ur hans Last FM), dvs sådant med bandnamn som inte är ett gaeliskt talspråk, består av vitt brus + en varulv och är utgivet på ett Alaskabaserat mormonkollektiv-skivbolag.

Eller är det någon som kapat din dator, Per?

José González och DN vann VM i tråk

Som vi redan uppmärksammat här så var José González comebackskiva förra årets sömnigaste besvikelse. 33 minuter sövande plink på gitarren, monoton fågelpoesi och entonig röst. Inte en Knife-cover i sikte som kunde rädda oss.

Vi hade ju hoppats så mycket efter Junip.

Efter ett år med fantastiska skivsläpp där t ex Robyn revolutionerat sig själv, synen på majorbolag och skapat en monsterhit utan Sony-reklam; eller där Laakso, Anna Järvinen eller – inte för att jag älskar folkhögskolefunk men... – Salem al Fakir gjort musikaliska mästerverk så väljer DN att ge sitt "kulturpris" till José González. Kulturpriset devalveras därmed omedelbart.

Det hela är ungefär som om Svenska Dagbladet skulle ge sitt Bragdguld till en säck potatis.