29 mars 2006

Halma - Sub Dub (mp3)

Halma "Sub Dub" (mp3)

Ett band jag gärna hade jag gärna sett nominerade i Decoy Musics turnering (se nedan) är Halma. Hamburg-kvartettens Back to Pascal som kom sent förra året är nu i efterhand nog ett av 2005 års bästa album och ett idealiskt ljudspår till årets mest efterhängsna gäst: Vintern som aldrig gav upp.

Bara lyssna på "Sub Dub"och hör senvinterns tjockaste snötäcke tynga ned en tortoiseskt klangbild och tempo så lågt att fönsterrutorna skallrar medan eftermiddagsskymningen sänker sig. Det är så bra att våren nästan är värd att vänta ytterligare lite på.

(Vill man höra mer och med högre komprimeringskvalitet (128 kbps) så finns "Beaufort" (mp3) att hämta på Halmas fina hemetikett Sunday Service.)

Korrigering: Back to Pascal släpptes 2006, promoskivan kom i julposten 2005.

26 mars 2006

Postrock-turnering (evenemang)

Samtidigt i en av musikvärldens alla tusentals subgenrer anordnar Decoy Music en postrock-turnering med 16 deltagande band från vardera USA, Kanada, Europa och Asien/Oceanien.

Matcherna avgörs genom omröstning och det är bara att registrera sig på sajten för att få rösta fram sin egen postrock-favorit. Innan röstandet tar vid så kan det vara läge att surfa runt bland alla band-länkar för att höra hur det 64 deltagarna låter och kanske skaffa sig en backup-favorit utifall förstahandsvalet skulle ha oturen att stöta på stormästare som Tortoise i ett tidigt skede.

Efter att själv ha klickat mig runt bland musiklänkarna är det med en viss besvikelse jag kan rapportera att de flesta nominerade banden lirar instrumental crescendo-rock a la Mogwai eller Godspeed You! Black Emperor. Mindre musikaliskt förutsägbara, ofta rytmbaserade kanditater som Tortoise och The Necks känns som undantag och när t o m The Mercury Program, vars debutalbum inte står sig slätt ens mot The Shipping News Save Everything, har glömt bort att svänga så är det utan att man börjar undra om något är lite ruttet i landet Post-rock.

Diagnosen känns inte mindre relevant när jag strax efteråt inser att Battles, ett band som med det mest fantastiskt resultat verkligen lyckats vidareutveckla hela rock-genren de senaste två åren, inte ens är nominerade.

OMG! WTF! ETC!

Men ett urval av 64 band med hyfsad geografiskt utspridning är ändå tillräckligt intressant för att hitta guldkornen. Mest lovande upptäckten hittills är de in-your-face-betitlade och -svängande Holy Fuck medan de förvånansvärt populära standard-crescendorockarna i japanska Mono gärna får åka ut i turneringens första omgång.

Min röst lägger jag på Rockets Red Glare och deras poetiska taktbytesdissonans, även om jag har för mig att de splittrades för ett par år sedan. Man kan dock fråga sig hur mycket postrock Rockets Red Glare egentligen är med sina hjärtskärande låttexter men den diskussionen lämnar jag åt det inbitna subgenrefolket.

15 mars 2006

The Radio Dept. - The worst taste in music (singel)

Två röster om en sak. Valdemar goes Filmkrönikan/Battle/Duett/Debatt

Olle:
Låtens bästa avsnitt kommer 1:41-1:46. Ett indie/ambient-avsnitt som placerar låten den senare delen av 80-tal. Radio dept är på sätt och vis arkeologer. De har grävt upp produktionstekniken från 80-talet. Därav de rätt jobbiga stråk-padsen. Men även den puttrande basen och pianoackorden.
Observera även Cure-synten 1:46 in i låten.
Där är min stora invändning. Radio dept är utan tvekan ett av världens mest spännande band just nu. Kombinationen välskrivna melodier och ett hyperteoretiskt förhållningssätt till 80-talet är oerhört intressant för oss som är födda på 70-talet. Men med Worst taste in music (vilket 1994-statement, btw) hajar jag att Radio dept måste gräva djupare, bli mer teoretiska. Antingen gör de en Behaviourism eller så gör de en Very. Men de kan inte göra Introspective om och om igen.

Karl:
Känslan att man har hört det förut infinner sig så fort de första orden i versen sjungits. Steget från nya singeln till ep:n This past week är inte längre än centimetrar. Visst kunde man plockat bort lite stråkar som såsar till det och satsa på "Lesser matters" mer krispiga ljudbild. Men resultatet är ändå en bra , såklart sorgsen , sång med snygga gitarrslingor och ödesmättat piano.
Som singel betraktad är " The worst taste..." ingen omedelbar produkt. Det tar åtminstone ett par lyssningar innan refrängen lyfter.

Radio Dept behåller greppet som ett av Sveriges bästa och mest angelägna band. Dock infinner sig en from förhoppning om att den kommande skivan bjuder på mer variation än föregående EP:n.

13 mars 2006

Neko Case - Fox confessor brings the flood

Alt country. Ett begrepp som inte minst vi på Valdemar brukar ägna oss att fnysa åt. Inget känns så gement ointressant som att försöka återskapa ett USA-sound för 30-40 år sedan. Det hela blir till slut en variant på medeltids-lajv. Mest autentiskt vinner, högst americana poäng och snygga historiska blinkningar kommer först.

Som tur var finns undantag; inte minst M. Ward för ett nytt arv vidare. Även Neko Case, som även frilansar med New Pornographers, har i och med nya "Fox confessor brings the flood" förnyat formeln. Och då är hon ändå från Kanada.

En rad okonventionella hits med föredömlig låtlängd. Så mycket mer behövs inte. På något sätt dyker tankar på Cardigans "Long gong before daylight" upp. Fast i Nekos variant är det liksom mer äkta och defintivt begåvat. Jag har glömt en sak; hon sjunger fantastiskt. Det spelar också roll.

http://www.sendspace.com/file/30vjd4