Justin Timberlake - Futuresexlovesounds ( dansant, arty och tilltrasade hits. Nelly F "Loose" gjorde samma sak fast tjej)
Lily Allen - Alright, still ( som en frukost på valfri Greasy Spoon)
Dessa tillgodosåg mainstream och hitlistebehovet. Under årets sista dagar upptäckte jag även att All Saints hade skarpa låtar på sin försäljningsmässigt floppande comeback (befriande Timbaland-fri produktion).
Las Malas Amistades placerade freak-folk jaget i Bolivia och mer autentisk lo-fi blev inget under 2006.
Tunng gjorde en folk-tronica skiva som det var lätt att återvända till.
För att fortsätta etno-spåret; Juana Molinas "Son" gjorde sig absolut bäst på scen. Men, som det heter, en latinsk ex-comedienne fungerar alltid på skiva.
Junior Boys gjorde en uppföljare som var habil men inte så mycket mer. Lägsta nivån är dock tillräckligt hög för Kanada-duon för att bli omnämnd här.
Hot Chip "The Warning" gjorde defintivt en av årets skivor. Några spår borde förstås plockas bort. Men "The boy from school" tillsammans med "Colours" är givna kandidater till årets låtar. Alldeles försent insåg jag att Fujiya & Miyagi nog förtjänar ett omnämnande. Låt er inte luras av "konstigt namn-fällan"!
Radio Dept. "Pet Grief" lite för såsigt för att nå ända fram. Likt Woody Allen-filmer är det ändå bättre än det mesta i genren.
Don Caballeros återkomst var roligt men inte helt övertygande. Egentligen var det väl mästerbatteristen Damon Che´s återkomst. Gillar du rock-trummor gillar du "World Class Listening Problem".
Neko Case "Fox Confessor Brings the Flood" uppvisar ett stringent gäng oförskämt starka låtar. Välkomponerad och exemplarisk längd på både låtar och albumet.
USA:s svar på Håkan Hellström heter förstås Albert Hammond Jr. När man tror att indierocken är död inser man att det endast krävs lite glatt humör, bra melodier och engagemang så är allt förlåtet. Albert fick bli allt The Strokes aldrig varit.
Retroupptäckter under 2006: Van Morrison ( inte Roffe Wikström , inte Eric Clapton) och The Replacements ( Paul Westerbergs soundtrack "Open Season" var också trevlig).
Till sist erkänner att The Knife "Silent Shout" var värd att lyssna på. Även om det dröjde sex månader att förstå det.
Trend 2007: hip-hop. Kom ihåg var ni läste det först, äkta skallar!
