Eftersom mycket redan har skrivits om Popaganda tillåter Valdemar sig att göra en jämförelse med Accelerator.
[Kelly, fiolen och medierna]Accelerator försöker utge sig för att vara en hipsterfestival. Nytt och spännande, smalt och okänt. Vad fick publiken se? Duffy och ett gäng indiepopband som knappt bildats för tre månader sedan och med nöd och näppe lärt sig sina egna låtar. MGMNT ... eller hur det är det skrivs... som är helt okej på skiva gjorde en pinsam spelning. Stackars Battles försökte avsluta med sin avantgarde-konstrock men fick bara 45 minuter på sig. En dag kostade nära 700 pix.
Popaganda satsar på etablerade namn men lyckades osannolikt nog boka Kelley Polar. Herr Polar fick äran att spela på den mindre scenen kl 17 på fredagen. Solen bröt långsamt igenom. Det var tio till femton personer framför scen när han inledde med en semi-pretentiös poetisk mening om tid och dess betydelse. Sen åkte violinen hanses upp och det blev NYC-disco för hela slanten.
Oh, vilken glädje! Hårdare än på skiva, mer avskalat och oerhört koncentrerat. När konserten var avslutad hade en viss klapp och klang glädje infunnit sig i den numera avsevärt större publiken.
Efter Polar, som egentligen var värd hela entrébiljetten, följde Säkert!, The Embassy, Sebastien Tellier och tidigare nämnda Teddybears (som faktiskt gick att förlåta, mest för att J Åhlund har producerat Hellström). Popagandas artister kunde spela sina låtar samtidigt som låtarna var bättre än 90 procent av det som kom från Accelerator. Dessutom uppvisade Popaganda en större variation över musikstilar än trista Accelerator. Och då har inte Popaganda utgett sig för att vara något annat än en feel-good-festival.
Ser vi till value for money kostade en dag 250 kronor på Popaganda.
Slutsats: Accelerator får nog göra om allt. Ett tips är att snegla på Ugglan - under sommaren har en skäggig publik fått njuta av diverse "smala" artister helt gratis på Riche.
