Spotify och de tre s:en

Ett måste för bloggande Spotify-ägare är Spotified.

Svenskt. Smart. Smidigt.

Topp tre album på Spotify

1. Coldplay - Viva la Vida or Death and All His Friends
2. Various Artists - Pure Acoustic
3. Coldplay - X&Y

På singellistan märks "Relase me" med Oh Laura, "Clocks" med Coldplay och "Disturbia" av Rihanna.

Undrar du fortfarande vad Sveriges alla excentriska kreatörer inom media, reklam, design och arkitektur lyssnar på?

NISENNENMONDAI - Mirror Ball (live)

Nisennenmondai betyder milleniumbuggen på det japanska språket. Det är ett väldigt bra bandnamn.
Under sommaren 2008 dök de tre jäntorna upp på Riche, Lilla Baren.
Ett par veckor tidigare hade Battles spelat, fullt av pretentioner, på Accelerator.
Nisennenmondai gjorde processen kort med allt vad Battles, New York, hipster och konstrock hette.
Så här såg det ut, och så här lät det. Det bästa jag sett på länge, länge, länge.

Mest signifikanta Kent-orden

1. Lakej
2. Väven
3. Andas ut
4. Svart kajal
5. Dom

Artister ingen pratar om längre...

• Belle and Sebastian

• Babylon Zoo

• Carter the Unstoppable Sex Machine

• Wu-Tang Clan

Aha, så det var alltså hype alltihopa!?

Death Cab For Cutie - Cath

Death Cab For Cutie, ett av banden som bland annat tillsammans med Coldplay och The Shins anklagas för att ha förstört termen indie.
Till stor del raserat med hjälp av kommersialiteter som tv-serien O.C och filmen The Garden State.

Från att ha fått ett mindre arenarocksgenomslag med förra "Plans" retirerade bandet till det mer svårtillgängliga via "Narrow Stairs". På många sätt en bättre och mer intressant skiva än "Plans".

En av de bättre indiedängorna från DCFC måste vara "Cath". Uppdaterad gammelindie med intressant arrangemang. Detta inklusive video med ett uppklätt indieslo (actor/musician Lukas Haas)som försöker rädda en bröllopssituation. Klassisk konsten vs kapitalet konflikt.
Och kyssen är faktiskt innerlig och i brist på bättre ord, heartfelt.




Extra roligt är att följa Youtube-spåren där ett gäng mer eller misslyckade personer sitter och försöker göra sin identiska Death Cab cover-version av låten.
Bonus är att man ser den ganska knixiga instrumenteringen tydligt.

Eleonoora Rosenholm - live och på skiva!

Skivbolaget Fonal är alltid värda att hålla koll på
Finland fortsätter att välja sin egen väg. Trion Elenoora Rosenholm (på scen ett åttamannaband) följer vagt den blackmetal-freak-folk-ambient-goth-disco-pop mall som kastades ut av Paavoharju för ett antal år sedan. TIll lätt discofierade takter och bakgrundselektronika sjunger Noora på tydlig finska ( kan finska vara sluddrig förresten?) domedagstexter. Det är en delikat balansakt att hålla sig på rätt sida gothdravel och skogsråmystik men den luftiga produktionen och rytmiken räddar Eleanoora i nio fall av tio.

Lördagen 25 oktober uppträder Eleoonora och ett gäng landskamrater på Finlandshuset, Stockholm. Att gå på den tillställningen är tveklöst dubbelt så intressant än att gå och titta på arenarock a la Glasvegas.

Nedan följer beviset att Finland följer en annan estetik än exempelvis Stockholms it-girls tillika pip-trio Sophia Somajo, Robyn och Lykke Li.

Jamirouquai – Canned heat

När man spelar musik på bröllop för 30-åringar upptäcker man mycket sen 90-talsmusik som man trodde dog i millenniebuggen. Men så dyker de upp: "spela Alive med Pearl Jam" eller "Spela Little L med Jamiroquai!".

Den första spelade jag (mycket luftgitarr på golvet men det är faktiskt en rätt bra låt) och bytte ut den sistnämnda mot Canned heat och jag slogs av hur snygg och medryckande den är. Videon från 1999 är sådär skönt "cyber" också men ändå – trots att han under hela 90-talet förkroppsligade handväskhögs-dansare, patetiska trettioplussare som ville hänga med samt den sköna mainstreamkillen – – jag gillar Jamiroquai.