Ay Haiti!

Via bästa sportbloggen Hola!Barcelona! hamnade jag på:



Artisterna som sjunger är för mig okända undantaget Shakira (som faktiskt ser ut som milliones dineros alt. grannflickan nuförtin).

Det är som att upptäcka ett parallelt Zara-kittat universum.
Allt ryms; indiepojken med Ben Gibbard-uppsyn, uppknäppta skjortan på smörsångaren, "spansk-rap" av piercad tjej och "tokstolle", Elton John-karaktär med rosa kavaj och fejkbrillor, gammal-i-gemet rockgubbe, ungt poplöfte, Latina-Eva Dahlgren, förmodad Idol-Vinnare eller åtminstone Idol-final, Ricky Martins, Spansk Soul-Man, etno-anstruken "fin" artist.

Klart står att det är i någon mån storsäljande artister på rad som visar upp sig för välgörande ändamål. Spaniens twee, drone, electronica-elit är inte på scenen denna gång.
Låten i sig får godkänt då man lyckas trycka in allt på en gång till en lagom bra refränginramning.

La linda chica de al lado.



Finast av alla; frisyren hos Real Madrids ytterback Sergio Ramos.

El jugador de fútbol con el pelo bonito.

Tre saker

Nya rön från senaste veckan.

1. MGMT-skivan Congratulations. Med det fulaste omslaget.. like... evah beskrivs som "Härlig!" av Valdemar-medlem
- En spretig komposition, fylld av tydliga referenser och inspirationskällor. Lyssna till hyllning av Television Personalities i "Song for Dan Treacy".

Skivan har i bloggvärlden beskrivits som en riktig ryggvändare för fans till förra släppet "Oracular Spectacular".



2. Andres Lokko svarar på frågor på Babelbloggen.


"....musikbloggarna blir PR-verktyg för halvstora indiebolag så att alla, alla, alla till slut bara skrev om exakt samma remix av Caribou, Neon Indian, Washed Out eller Memory Tapes med en länk till samma MP3:a. Bloggsvackan går säkert över men just nu behövs det, eh, typ ett nytt internet för att likriktningen inte ska ta över den s k indievärlden helt och hållet."

Jag gillar idén med ett nytt internet (hur man gör tar vi senare) och ger The Hype Machine delvis skulden till att det ser ut som det gör.

3. Dagens Skiva flejmar och näthatar Di Levas märkliga projekt. Trötta covers till plastigt synthkomp föräras två urarga recensioner. Är detta en passiv aggresiv reaktion mot Di Levas "misshandel-och-terroregim-i-hemmet" som florerat i media? Eller bryr sig Dagens Skiva så mycket om artisten DiLeva att man låter två skribenter skriva om hans senaste alster?


Vissa fall och skivor tycker jag är bättre att tiga ihjäl.