Tre saker

Nya rön från senaste veckan.

1. MGMT-skivan Congratulations. Med det fulaste omslaget.. like... evah beskrivs som "Härlig!" av Valdemar-medlem
- En spretig komposition, fylld av tydliga referenser och inspirationskällor. Lyssna till hyllning av Television Personalities i "Song for Dan Treacy".

Skivan har i bloggvärlden beskrivits som en riktig ryggvändare för fans till förra släppet "Oracular Spectacular".



2. Andres Lokko svarar på frågor på Babelbloggen.


"....musikbloggarna blir PR-verktyg för halvstora indiebolag så att alla, alla, alla till slut bara skrev om exakt samma remix av Caribou, Neon Indian, Washed Out eller Memory Tapes med en länk till samma MP3:a. Bloggsvackan går säkert över men just nu behövs det, eh, typ ett nytt internet för att likriktningen inte ska ta över den s k indievärlden helt och hållet."

Jag gillar idén med ett nytt internet (hur man gör tar vi senare) och ger The Hype Machine delvis skulden till att det ser ut som det gör.

3. Dagens Skiva flejmar och näthatar Di Levas märkliga projekt. Trötta covers till plastigt synthkomp föräras två urarga recensioner. Är detta en passiv aggresiv reaktion mot Di Levas "misshandel-och-terroregim-i-hemmet" som florerat i media? Eller bryr sig Dagens Skiva så mycket om artisten DiLeva att man låter två skribenter skriva om hans senaste alster?


Vissa fall och skivor tycker jag är bättre att tiga ihjäl.

Ring ring, bara du slår en signal

1) Indieversionen från Pomplamoose av Lady Gagas "Telephone". Det är något med den där sångerskans utseende som andas sent 90-tal, Charlotte Kalla och Kalmar Nation. Am just say'en.



2) Jonas Åkerlund fortsätter att göra videos i exakt samma stil som på 90-talet, och det fungerar fortfarande väldigt bra. Det är naket på ett chockerande, smart sätt.

Men det som framförallt lyfter Lady Gagas Telephone är stylingen, gjord av Jonas Åkerlunds fru Bea Åkerlund, porträtterad här i Glamour. Samt förstås Lady Gaga unika attityd och utseende.

Tyrese är också med i videon, märkligt att se denna soulkille som tidigt 00-tal försökte bli en R Kelly goes D'Angelo (lyssna gärna på spela svin.

Och förstås Beyoncés inhopp, även om jag inte förstår vad hon är ute efter för effekt med att trasha ned sig med Lady Gaga - jag trodde hon var ute efter att muta in Mariah Carey-hörnet med sin tokwailing med ett magstöd som en speedway-tuta.

I Lady Gaga-samarbetet polerar hon bort den stämpeln.

Alex Chilton R.I.P

En av de bästa rösterna och låtskrivarna har tystnat för alltid. Alex Chilton dog, efter inte ett helt lätt leverne, av en hjärtattack 17 mars.

Den magnifika boxen Keep An Eye On The Sky som kom förra året känns ännu mer essentiell.

Det går inte att göra en rättvis bästa lista av Big Star/Alex Chilton. Däremot plockar jag av vördnad och respekt fram tre spår som var för sig visar Chiltons storhet.

Nightime: http://open.spotify.com/track/2pbageFmXumNl2s41QJhmR

Way out West: http://open.spotify.com/track/43KtPbKkSxfHk7I9po8q6g

Back of A Car: http://open.spotify.com/track/1jrfQcYBaPATrnfZz3jFaN

Från sleevnotes till Keep an Eye on the Sky:

"That city, Memphis 1972. Music was made of lightning…
Walk the streets here, get rocketed beyond. Every big star a teenager, every teenager a big star."
(Robert Gordon)

Animal Collective med Ukulele

det finns en hel scen där ute. Där förmodat förvirrade personer spelar in ukulele-varianter av Animal Collective låtar.

Vi säger som man brukar säga när man inte kan säga något. "Kul att ni håller på!".

Vampire Weekend - Giving up the gun

Vet inte riktigt vilken målgrupp Vampire Weekend är ute efter genom att inkludera
Joe Jonas från the Jonas Brothers, Jake Gyllenhaal skådespelaren, Lil' Jon och RZA från the Wu-Tang Clan i sin senaste video.

Vilken cameo-kändis får mest draghjälp av detta?

Vilken cameo-kändis personliga varumärke sänks?

Hur påverkas Vampire Weekends varumärke?

Låten är dock bra och bassisten gör ett bra jobb!

Bob Lind - Cool Summer

Är detta inte allt Weeping Willows och andra fin-emo orkestrar vill att det ska låta?

En fantastisk text - den äkta och förlorade kärleken filtrerad genom sommar och sentimentalitet - känsligt men ändå rakt upp och ner sjunget till ett lågmält svängigt komp. Själva orkestreringen påminner lite om något som kan höras på en anskrämlig Chill Out-samling. Fast på ett bra sätt!

Bob Lind - en för mig helt obekant förmåga upptäckt via mixtape från Lexx. Här i en sådär youtube-aktigt tillika lagom subtilt bildsatt "rockvideo".

Lyssna på mixen här, bra saker rakt igenom:

http://testpressing.org/2010/02/04/mix-lexx-symptoms-of-love/

här är låtlistan:

01. Bob Lind – Cool Summer 02. Gordon Lightfoot – Something Very Special 03. Thorinshield – The Best Of It 04. Soft Soul Transition – She Came Back 05. Nimbus – What You Mean To Me 06. David Batteau – You Need Love 07. Ned Doheny – The Devil In You 08. Matthew Larkin Cassell – All That I’m Missing 09. Sunbear – Let Love Flow For Peace 10. Michael Franks – Monkey See, Monkey Do 11. The Stills Young Band – Midnight On The Bay 12. Happy End – Natsu Nandesu 13. Heaven & Earth – Feel the Spirit (Slight Edit) 14. The Lovin’ Spoonful – Coconut Grove 15. Jose Gonzales – Sensing Owls 16. Tommy Guerrero - And the Folklore Continues 17. Edwyn Collins – You Never Know My Love (Dub) 18. Smith & Mudd – Ling Ling 19. Nimbus – Hold Me Close

Träden gick mig förbi

En av förra årets, visst minns du ditt 00-tal, bästa låtar Taken By Trees "Anna", här i finmysig version. Från PSL-bloggen, en ständig kunskapskälla.

Notera Andreas Söderströms gitarrarbete, det är småskaligt delikat! Istället för festivaler borde man kunna boka in Taken By Trees till sitt egna vardagsrum.

Lite samma princip som att man en gång i tiden kunde boka in "Big Brother"-deltagare att vara kändisbartender på den lokala baren. Eller ironiskt boka Anki Bagger till att sitta i receptionen på reklambyrån.

Hunden är den riktiga stjärnan

När XX inte lyckas leverera någon uppföljare och hajpen dör ut för gott kommer El Perro Del Mar fortsätta in i evigheten.

The XX känns i denna stund väldigt mycket som en en tricks ponny medan El Perro är en hund med många konster.

El Perro Del Mar "Shelter" (by The XX) from The Control Group on Vimeo.

Midlake, (Indie) Il Divo och alternativen

Från att upplevt Midlakes senaste skiva på scen och från album måste Valdemar härmed ge Texas-gruppen en ordentlig diss. Och konstatera att en osannolik Midlake-hype drabbade Stockholm under tidig månad 2010.

Från en förtrolig Malmö-källa har Midlakes spår "Acts of Man" liknats vid något opera-pojkbandet Il Divo skulle kunna framföra. I alla fall Indie-Il Divo. Lyssna bara! Midlake – Acts Of Man

Att denna låt, ett gäng skägg och dubbla tvärflöjter (sic) fyllde Debaser Medis till bristningsgränsen är för mig en stor gåta. Sanningen är att ,det förutom de klara Il Divo-referenserna, inte finns något spår på Midlakes senaste "Courage of Others" som lever upp till den smått fantastiska föregångaren "Trials of Van Occupanther"

Mot bakgrund till Midlakes oförtjänta upphaussning känns det orättvist att inte de klart bättre alternativen Great Lake Swimmers , Grand Archives – Keep In Mind Frankenstein eller Blitzen Trapper – Black River Killer EP kunde få större en större publik.

Ack känn ingen sorg, Sundbyberg

Att Valdemar tidigare utsett Albert Hammond Jr till en Amerikansk Håkan Hellström var väl inte helt fel. Samtidigt inte helt rätt.

10-talets Håkan Hellström i Sverige kan dock mycket väl vara Oskar Linnros.

Från pojkstjärna i Snook, som på något sätt lyckades hålla ihop street cred trots jönsigheter som "Mr Cool". Sedan firad producent till Veronica Maggio, medverkan i Maskinen och nu solo debut under födelsenamnet Oskar Linnros.

Ack, Sundbyberg har förutom textinnehållet likheter med Håkans debutsingel "Känn ingen sorg för mig Göteborg." Det känns nytt, det påminner inte om det du just hört, det finns ton med talang att backa upp resten med.

Oskar Linnros – Ack, Sundbyberg