Förra årets stora houserökare som nu äntligen hittat hem till min Itunes. Det är latin house a la Masters at work. Det är trevligt i alla mixar. Även om jag föredrar Nico's mix. Den är pang på rödbetan.
Återigen tonartsbyten som man bara kan i Brasilien. Raul Midon sjunger som om han vill förföra Jorge Bens alla döttrar och NY-gitarren plinkar skönt. Det är lättsjunget omkväde dessutom som uppmanar till dans, handklapp och ej så oskyldigt skinkskak.
Jag är av naturen skeptisk till stilblandningar och "genreöverskridande" är uteslutande 1+1=0. Ett utmärkt exempel är Primal Scream som först gjorde jangle-pop och sedan blandade det med dub och acid (Screamadelica) och sedan knarkade ner sig i gubbrock och rappmetal (!). Varierande framgång, men bäst var de som janglepoppare. Bliv vid din läst, junkie!
Speciellt populärt är det med world music. Afrikansk och brasiliansk musik är speciellt omhuldade – inte av Kerstin Thorvall – utan av houseproducenter.
Så bra då att Little Louie Vega inte är en vit fransos (Martin Solveig) utan har de där svängiga latinotakterna i blodet. För det här är inte någon house-remixad brasiliansk musik,. Det här är nutida brasiliansk musik, gjord i New York.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar