Året är 2005 och Death From Above 1979 är världens populäraste rockband. Kerrang-rockern, DIY-punkaren, fanzine-nörden, Bon-modellen, Vice-hipstern, Populärkulturkritikern, Göteborgskalaset, statstelevisionens Musikbyrå och tidningen Affärsresenären – i år bara älskar alla Toronto-duon.
De kommer från Kanada! De har mustascher! De är skitsnygga! De dejtar fotomodeller! De spelar svinhårt! På bara bas och trummor! De blev stämda av LCD Soundsystem-DFA! De bor i en begravningsbyrå! De är ett homopar! De träffades i en fängelsecell!!!
En massa hel-, halv- och osanningar, javisst. Sant är i alla fall att en hel industri fortfarande så gärna omfamnar Rockmyten™ att två genombussiga punknördar med en gnutta humor nästan lyckas frammana mer allsång kring DFA79 som idé än hur de faktiskt låter.
Men samtidigt - att man har mage att ens klaga. Helt gratis ger Popaganda oss möjligheten att se de två torontonians äntligen göra fullängdsdebuten You're a woman, I'm a machine rättvisa med fantastisk riff, tajta discobeat och modest vibratosång. Samt det som tack vare grundläggande Spinal Tap-logik alltid gör rock bäst live: volymreglaget på 11.
Förbannade november-temperaturer, festivallukt av sopor och ett "Vi drar, nu har man i alla fall sett dem."-citat från något bandsamlar-pucko till trots: årets utomhusspelning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar