29 november 2005
Logh - War ensemble ( Slayer cover mp3)
I somras hörde jag för första gången att Slayers musik ansågs som tidlös. Det slog mig att det måste vara sant. I snart två decennier har Araya, Hanneman och kompani levererat kompromisslös hård rock, oftast inte hårdrock, inklusive totalt outhärdliga gitarrsolodueller.
Slayer sjunger som sig bör om mördare, koncentrationsläger, döden och lite allmänt kring skräck och blod. Helt i linje med detta är Araya aktiv inom sin baptist-församling och en stadgad familjefar.
1991-92 , under en period av sökande, innan indie-begreppet kom till byn, lyssnade jag mycket på livedubbeln "Decade of aggression".I ett mellansnack säger sångare Araya med ljus och snäll röst till publiken "Listen, if you see someone falling down in front of you, help them out.
This what it´s all about, right, helping each other out. Ok?.
Here is a song called ( och nu blir det snälla pratet till ett utdraget skrik på metal-manér) Waaaaaaar enseeeemble!!!"
Logh har gjort en väldigt bra och långsam cover av en av Slayers snabbaste och bästa låtar.
16 november 2005
Wolf Parade (kommande konsert)
En motivering till höstens många bokningar av upptempoband till just Södra Teatern skulle jag alltså gärna ta del av. För mig handlar livespelningar om engagemang och rörelseenergi vilket rimmar illa med däst stillandesittande i plyschfåtölj.
Ms. M: While I don't know them personally, I have played soccer with those dudes (you would have too if we had not been entranced by the sword fighters that day) and they are good friends with many of our friends. Quite oddly, I have actually never seen their band. Perhaps more oddly, since he has lived here longer, neither has Jeff. But we know that they are a lot of fun and, importantly, that they are good folks. I don't know if $30 is a lot or a little for a concert ticket in
Mr. T: Wolf Parade for 30 bucks? Fuck that. I love that record and all, but their live show can be pretty ram shackled and shitty. I saw them open for the Arcade Fire and they were great, but it was 8 pm and I doubt they were drunk enough to ruin it. Save your money.
Svaren, med den typiske torontobons "ränta på satsat kapital" och dito montréalbons "stöd konsten och gemenskapen", är nästan komiskt klyschiga. Haha.
10 november 2005
Broadcast - Tender Buttons (album)
Mitt intryck av Broadcast innan "Tender Buttons" var att de var ett ganska trevligt band som snarare utstrålade kyla än värme. Lite som besläktade Lali Puna; okej men inte mer.
Broadcast har gått från kvartett till en duo, det nya popformatet, i och med det senaste albumet Tender Buttons. Och det är tur.
Som duo komprimeras formatet och sången tar en mer central plats. Fortfarande är det knastrigt och stundtals inte helt lätt att ta till sig. Men det finns en högre dos av koncentration och väsentlighet i "Tender buttons". Visst finns delar av synthaktiga kylan, distansen, kvar från förra skivan "Ha ha sounds" men nu blir effekten snarare spännande än trött. Sångerskans Trish Keenan verkar inte längre stå utanför musiken utan sjunger mitt i den. En stor skillnad som ger en högre grad av angelägenhet. "Tears in the typingpool" är ett exempel på detta, "Black cat" ett annat.
Om det du behöver just nu är lite retro-futurism känsla och ett gäng fina melodier har du just fått en lösning.
08 november 2005
Fontainebleau (fenomen)
I samma Frankland som Franke. Den svenska landsbygden mår inte bra. Det här är musik för Berny Pålsson-fanatiker.
I nedstigande led och referenter: Imperiet (Jan & Dean i jämförelse), Broder Daniel (framstår som Eggstone i jämförelse)
Ska du må dåligt 2005 – häng dig med Lustmord!
04 november 2005
I'm from Barcelona – We're from Barcelona
Stora ljudbilder ska du akta dig för. Det beror ofta på att för många instrument är inblandade. Svensk handklapp och blås tyder på The Mopeds-fäbless.
Har det spelats in i en skolaula sommarlovsdagen?
Före säsongen till Spanien på barerna där han lär känna en tjej som uppträder som ormtjusare och redan senare samma vecka lär han känna Nico som är dragqueen och tillsammans sitter de i arabkvarteren inte långt från Ramblan och röker gräs och garvar och lär känna ryssen som säljer tändare och kokain.
Tio år senare ser han sig fortfarande som halvkatalan efter de där omtumlande 8 månaderna i Barcelona. Stämningen i aulan återuppstår och framför mikrofonerna står 21 personer som hört om sommaren 1995 som trots allt förändrade livet.
Flickorna sjunger oktaven över. Det låter Kanada och Australien.
Men det är bara Sverige och det här är det emellanåt larger than life.
Besök gruppen på deras hemsida.
03 november 2005
Acid House Kings - Do what you wanna do (mp3)
Konstaterade att Acid House Kings namnet för med sig ett bagage av rea-backar och någon slags utdaterad Swindie-känsla. Ett laddat varumärke helt enkelt.
Trots att jag läst bra recensioner och intressanta artiklar om den senaste skivan "Sing along with..." så har bandet aldrig fastnat för mig. Inte förrän jag såg mp3:an "Do what you wanna do" på http://www.insound.com/ agerade jag rationellt och laddade hem den.
Självklart var det en absolut glimmrande popsång. En känsla av 50-tals diner kombinerat med tidlöshet. Fantastisk bra melodi och utomordentligt sjunget. Stråkar från himlen och spartansk handklapp. Har inte riktigt tagit tag i resten av skivan, men kommer definitivt att göra det. Plötsligt ser jag fram emot coverskivan där andra artister tolkar Kungarna av hus syra.
Hösten är ljus.