
Samtidigt i en av musikvärldens alla tusentals subgenrer anordnar Decoy Music en
postrock-turnering med 16 deltagande band från vardera USA, Kanada, Europa och Asien/Oceanien.
Matcherna avgörs genom omröstning och det är bara att registrera sig på sajten för att få rösta fram sin egen postrock-favorit. Innan röstandet tar vid så kan det vara läge att surfa runt bland alla band-länkar för att höra hur det 64 deltagarna låter och kanske skaffa sig en backup-favorit utifall förstahandsvalet skulle ha oturen att stöta på stormästare som
Tortoise i ett tidigt skede.
Efter att själv ha klickat mig runt bland musiklänkarna är det med en viss besvikelse jag kan rapportera att de flesta nominerade banden lirar instrumental crescendo-rock a la
Mogwai eller
Godspeed You! Black Emperor. Mindre musikaliskt förutsägbara, ofta rytmbaserade kanditater som Tortoise och
The Necks känns som undantag och när t o m
The Mercury Program, vars debutalbum inte står sig slätt ens mot
The Shipping News Save Everything, har glömt bort att svänga så är det utan att man börjar undra om något är lite ruttet i landet Post-rock.
Diagnosen känns inte mindre relevant när jag strax efteråt inser att
Battles, ett band som med det mest fantastiskt resultat verkligen lyckats vidareutveckla hela rock-genren de senaste två åren, inte ens är nominerade.
OMG! WTF! ETC!
Men ett urval av 64 band med hyfsad geografiskt utspridning är ändå tillräckligt intressant för att hitta guldkornen. Mest lovande upptäckten hittills är de in-your-face-betitlade och -svängande
Holy Fuck medan de förvånansvärt populära standard-crescendorockarna i japanska
Mono gärna får åka ut i turneringens första omgång.
Min röst lägger jag på
Rockets Red Glare och deras poetiska taktbytesdissonans, även om jag har för mig att de splittrades för ett par år sedan. Man kan dock fråga sig hur mycket postrock Rockets Red Glare egentligen är med sina hjärtskärande låttexter men den diskussionen lämnar jag åt det inbitna subgenrefolket.