Múm på Debban ( konsert)

Nog kunde man tro att man hamnat på Konstfacks julmarknad. Trångt, mycket folk och konstskoleoutfits. Det hade man inte - man hade hamnat på Múm.

Múm har gått från att vara en Sigur Ros spinn-off till ett eget varumärke. En anledning kan vara att väsande väsendet Anna Vatlysdottir(typ?)hoppat av.
Av vad det såg ut som på scen hade Anna ersatts av Robyn och tv-personligheten Carina Berg.



Okej att det inte var de, det var vilket fall likt!

Konserten som helhet var både bra och dåligt.
Bra för att låtarna spelades med tyngd - dåligt för att det fjantades lite väl mycket med kazooer, harpor och melodica. Det fick mig att tänka på I am from Barcelona. Det ville jag inte göra just då.
När man är ett stort och härligt konstkollektiv kanske det inte är så lätt att vara koncentrerad alla gånger. Men oj vad mycket bättre allt lät när Múm agerade som en enhet än som fragment.

Åter tillsammans: Polvo!

Ja då! ATP-festivalen är kassakon som får indieikoner åter på fötter. Senast var det Slint som blev vänner och spelade covers på sina gamla låter inför extatisk publik. Denna gång handlar det om strängbändarna i Polvo som ställer upp efter splittringen för tio år sedan.


Men! Detta är inte orginal sättningen. En viktig komponent saknas nämligen trummpojken Eddie Watkins. En trummis som faktiskt lyckades med att hålla ihop det svajiga bygget Polvo. Utan det dynamiska trummandet och finkänsligheten i fingrarna hade Polvo aldrig lyckats med att nå toppen av indierock i mitten av 90-talet.

Lyssna bara här på en av många höjdpunkter från Exploded Drawering. Polvo på finast möjliga sätt.

Sammantaget är det dubbla känslor. Kul att Polvo åter står på scen. Trist att det börjar kännas lite väl mycket nostalgi och en saknad huvudmedlem.
Sweden Rock Festival eller kanske Borlänges nostalgifestival Peace & Love nästa?

My Bloody who?

Okej'rå, MBV har jag bara väntat 16 år på att se. Ses där: http://music.guardian.co.uk/news/story/0,,2207450,00.html