Såhär i försommarens prakt och världspolitisk idioti kan man fundera vad som vore bäst egentligen. För en själv, för andra, för världen.
Vid en karriärsummering tror jag det skulle kännas fint ifall jag hade varit med i Sonic Youth. I en sådär ett par, tre decennier.
Unmade Bed är i all sin anspråkslöshet en fantastisk liten komposition. Värd att återupptäcka lite då och då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar