Det som händer på sjön, stannar på sjön

Just nu är jag inne i en svårartad Jussi Björling-period. Speciellt hans Till Havs-platta som är lite av hans Actually (för att tala Pet shop boys-lingo) där hitsen ligger som pärlor uppradade: Jag längtar dig, Så tag mit hjerte (fantastisk text), Säv säv susa (ännu bättre text, om kvinnan som skriker som en "vingskjuten and"), briljanta Tonerna och så klart Till havs. Jussi Björlings paradlåt som i den här inspelningen innehåller allt det The Tough Alliance skulle vilja fånga:

Havet. Friheten. Det friska. Den manliga vänskapen.

TILL HAVS! Mina kommentarer i kursivt:
Nu blåser havets friska vind ifrån sydväst
(Sydväst! Varför just sydväst? 30 år före "Go west"...? )
Och smeker ljuvligt sjömans kind av alla vindar bäst!
(Väldigt mjukt plötsligt med "smeker sjömans kind"?) Och hur kan en vind vara "bäst"?)
Till havs, till storms, du djärva jakt,
(Jakt på vad?)
Till storms, till havs, var man på vakt,
(Vakt på vad?)
Till havs!
("Till havs", snarare.)
På endlös led är livet fritt, ej trives tvång,
(Tvånget som ska brytas på havet...)
När havet sjunger, grönt och vitt, sin höga frihetssång
Till havs, till storms, du djärva jakt,
Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!

Sväll härligt, sköna segel, sväll i vindens dust,
("Sväll" är ett laddat ord... speciellt i imperativ!)
Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!
("Stundens högsta lust" ekar mer än bara segelglädje i mina öron)
Till havs, till storms, du djärva jakt,
Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!

Nä, Till havs manar till mer frihetskamp än Judy Garlands "Over the rainbow", Village Peoples "Go west" och Carl Beans "Born this way" tillsammans. Not that there's anything wrong with that!

Shellac - Excellent Italian Greyhound

Il porno star arrives -
No English, no money.
Two things: a cock like a stallion and an iron will.
Texten kommer från dängan Il Porno Star från Shellacs debutskiva "At action park" från 1994.


Då tyckte jag det var en jätterolig liten textsnutt. I viss mån kan jag tycka det än i dag. Nya skivan från mästerproducenterna Albini, Weston och den där trummisen som ser ut som en knarkare fortsätter med teman och variationer som många gånger tangerar denna textsnutt.

Idag är det 13 år sedan det var 1994. 13 år av konserverad humor, 13 år av sådant som nördar tycker är farligt och främmande, knivskärar gitarrer, startande och stoppande trummor. Excellent Italian Greyhound låter precis som alltid.

När Shellac i första spåret "The end of Radio" gör en sång av n soundcheck känns det nyskapande,smått konstnärligt och lätt roande. När Shellac pårökt tramsar i "Genuine Lulabelle" känns det som du är inlåst på en korridorsefterfest med Lunda-teknologer, samtliga män.

Bästa låten är "Paco". Där sjungs det inget.

Kocky - Kingdom Came

2007:s Teddybears utan reklamsmitta, The Knife utan indiepopkontext och Röyksop utan norrmän, Robyn utan Robyn...ja ni fattar.

Kocky, även beatsexportören Soul Supreme, har gjort årets dansskiva för alla.
Idel bra ideér och lo-fi produktion med lyxig inramning samsas med väntade fast oväntade rappare och och gästvokalister.

Starkaste spåren är Jens Lekman feature "Be part of it all" och Mapeis, trots lite jönseri, "My Grandma".

Mapei, förresten, den tjejen kommer bli större än ...eh..Neneh Cherry.

Nadja - Touched (album)

Nadja är inte det bara det bästa dronedoomband jag har hört sedan jag första gången hörde Earth för 500 år sedan när Dylan Carlson var bästis med Kurt Cobain och de sköt heroin ihop, Touched är nog det bästa album jag har hört hitills i år.

Lyssna bara här. Ljudkvaliteten är förstås undermålig (streamat ljud) ändå kan man ana den fulländade icke-pop-korsning av My Bloody Valentine och Codeine som – swoooooosh! – har nollställt mitt huvud under de senaste veckorna när jag har stått till att klättra på väggarna i min Dilbert-cubicle.

Saker man inte skriver längre #1

"Favoritband: Dodgy"

Ingen skugga över Serbien, men...

... Serge Gainsbourg har skrivit en världens bästa schlagers med bara sex sångtoner och utan egentlig refräng. Och man måste ju älska det där k-pist-trumkompet som blir extra tydligt i instrumentalpartiet.

Men mest är det ju France Gall som är utan tvekan världens charmigaste fransyska ever. Hennes tänder! Den – ööhm – raka rösten! Ögonsminkningen! Den okoncentrerade blicken och det svaga gunget! Håret och luggen! Hennes förstulna, naiva leende.

Hon knullar rutan helt enkelt.

Blonde redhead: 23 (album)

Det 8 sätt att lyssna på musik. Här är musiklyssnandets typologi:

Soundet
Typ: My bloody valentine, dark metal, bebop

Texterna
Typ: Smiths, Kent, Tracy Chapman

Ekvilibrism
Typ: Yngwie Malmsteen, Dinosaur Jr, Kroumata

Attityden
Typ: punk, the Babyshambles, Frank Sinatra

Early adpoters
Typ: det är nytt, det är det viktigaste

Riffen
Typ: blues, Black Sabbath, Antiloop

Slingorna
Typ: Miles Davis, Slint, afrikansk musik från Mali

Melodierna
Typ: Beatles, brasiliansk musik, Madonna

- - -
Ok. Jag vågar påstå att den mesta musik bärs upp av en eller två av ovanstående typer. Dessutom vågar jag påstå att de flesta musiklyssnaren främst tilltalas av en eller två av dessa typer.

Sålunda:

Jag (O) är en typisk Sound+Melodi-kille och föredrar alltså låten "23" från Blonde Redheads album. K är en typisk Sling-kille och föredrar alltså låten "Top Ranking".

Hursomhelst så är det logiskt att plattan är släppt på Lush- och Cocteau twins-bolaget 4AD.

Det här är årets städade Tender buttons.

Marnie Stern - Every Single Line Means Something (mp3)

Tre punkter för att gjuta nytt liv i singer-songwriter genren:

- Ha ett Hella pannband och hooka up med trummisen i samma band. Se till att synkoper och avighet premieras. Krydda gärna lite med dubbeltramp.

- Använd tekniken hammer-on / pull-off vid användning av elgitarr. En teknik grundligt förstörd av diverse hårmetallare.

- Ha ett gäng bra melodier som grund. Variera dessa enligt lager på lager principen.

Resultatet blir och är unikt, explosivt och det mest spännande sedan Battles släppte sina bokstavs-EP:s.

Tomlab ♥ Dog Day

Veckans överraskning är att Dog Day ges ut i Europa på Tomlab, hem åt DAT Politics, Deerhoof, Final Fantasy, The Books, Tujiko Noriko m fl. Det är märkligt: tack vare Tomlab-stämpeln kan ett litet Halifax-band nå ut till indie-Europa på ett sätt som nog inte, i praktiken, ens Soulseek kan överträffa.

Liksom Tomlab sysslar Dog Day med smart, välgjord pop: http://www.myspace.com/dogdaytheband

Blackstrap

Plötsligt händer det; du hör en låt på radion som du bara måste ta reda på vad det är.

Blackstrap från Jönköping kan vara mer än Sveriges svar på Sereena Maneesh.

Perfekt mixad My Bloody Valentine-sång , snygg melodi och luftgitarrsvänliga gitarrer.

www.myspace.com/blackstrap001 och låten "Repulsion" är just nu årets shoegaze-chock.

Vi på Valdemar menar att det nog inte funnits såhär många MBV-svenskar sedan Easy i början av 90-talet.

Att My Bloody Valentine la av på toppen och både var utanför och före sin tid är en trolig förklaring.