Det som händer på sjön, stannar på sjön

Just nu är jag inne i en svårartad Jussi Björling-period. Speciellt hans Till Havs-platta som är lite av hans Actually (för att tala Pet shop boys-lingo) där hitsen ligger som pärlor uppradade: Jag längtar dig, Så tag mit hjerte (fantastisk text), Säv säv susa (ännu bättre text, om kvinnan som skriker som en "vingskjuten and"), briljanta Tonerna och så klart Till havs. Jussi Björlings paradlåt som i den här inspelningen innehåller allt det The Tough Alliance skulle vilja fånga:

Havet. Friheten. Det friska. Den manliga vänskapen.

TILL HAVS! Mina kommentarer i kursivt:
Nu blåser havets friska vind ifrån sydväst
(Sydväst! Varför just sydväst? 30 år före "Go west"...? )
Och smeker ljuvligt sjömans kind av alla vindar bäst!
(Väldigt mjukt plötsligt med "smeker sjömans kind"?) Och hur kan en vind vara "bäst"?)
Till havs, till storms, du djärva jakt,
(Jakt på vad?)
Till storms, till havs, var man på vakt,
(Vakt på vad?)
Till havs!
("Till havs", snarare.)
På endlös led är livet fritt, ej trives tvång,
(Tvånget som ska brytas på havet...)
När havet sjunger, grönt och vitt, sin höga frihetssång
Till havs, till storms, du djärva jakt,
Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!

Sväll härligt, sköna segel, sväll i vindens dust,
("Sväll" är ett laddat ord... speciellt i imperativ!)
Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!
("Stundens högsta lust" ekar mer än bara segelglädje i mina öron)
Till havs, till storms, du djärva jakt,
Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!

Nä, Till havs manar till mer frihetskamp än Judy Garlands "Over the rainbow", Village Peoples "Go west" och Carl Beans "Born this way" tillsammans. Not that there's anything wrong with that!