Demokrati-schmemokrati?
Inte då, kontrar Le Tigre strurskt och ljudsätter vårt antika arv med studsig aktivistpop. Resultatet - singeln ”New Kicks" - är dock så förutsägbart tråkig att din överlevnadshanterare försöker undsätta dig med färgsprakande demokratisyner av partikonvent efter partikonvent efter partikonvent.
Trots detta vägrar känslan av tristess släppa. Nu börjar dessutom de högljudda elektropoplåtarna med samplade gitarriff rada upp sig på allvar. Det här riskerar att inte enbart bli en positiv upplevelse.
Det blir det inte heller. Jämfört med tidigare Le Tigre-alster så är This Island sämre på allt från melodier och ljudbild till de numera tröttsamma kitschmetallgitarrerna och Kathleen Hannas så kännetecknande skriksång. The Pointer Sisters-covern ”I'm So Excited” är riktigt jobbig så någon räddningsplanka blir inte den heller.
Debaclet kommer att analyseras av varje popmusikmedium av rang. Känslan är dock att This Island inte enbart kom till i syfte att göra Den popplattan utan för att också avsätta den där texasgubben som tydligen härbärgerar i Vita huset. I amerikanska valtider är det oavsett budskapets kvalitet inte sällan den som skriker högst som också hörs allra bäst.
Ja, jag håller verkligen med: Hmmm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar