Två sidor av samma mynt, eller? Anna Ternheims debutskiva "Somebody Outside" levereras med en akustisk version och en mer orkestrerad skiva. Som tjej med gitarr krävs det en hel del för att sticka ut; Anna T:s USP är ett personligt uttryck som förstärks med ett oförblommerat svengelskt uttal. En annan selling point är att det förekommer tre-fyra riktigt bra låtar.
Nu till problemen; den "riktiga" skivan är sämre än den akustiska. Ett gäng kompetenta och duktiga musiker har valt att sätta sin prägel på den elförstärkta skivan. Det är ståbas, våldsamma försök till skön stämning och habilt gitarrspel med jazziga influenser i bakgrunden. Men det flyger inte riktigt, det blir för mycket mittfåra. Låtarna reduceras.
Den akustiska skivan står mer på egna ben och de bra låtarna växer en dimension, tydligast blir det i "Better be" och "My secret". Dessa låter slentrian radiopop på den ena skivan och innerligt på den andra. Kanadensiska Songs:Ohia samarbetade med skotska Arab Strap på skivan "The lioness" med utmärkt resultat. Låtarna förstärktes och instrumenteringen la till tyngd och svärta. Man önskar att Anna kunde ha gjort något liknande, för grundmaterialet håller hög standard.
4 kommentarer:
Frågan kvarstår: är det här ZTV-pop eller är det ok?
Det är ok, men det skulle kunna vara mer än så. Outhärdligt är det dock när en cirkelsåg samplats från det mysiga sågverket på GOtland där bandet lirade in plattan..
Det låter som Raymond och Maria!
Ja, formentlig sa det er
Skicka en kommentar