Det verkar som om 80-talsvågen håller i sig. Jag tänker snart återkomma till Uppsala-bandet The Search, men idag håller vi oss till USA.
New York-baserade The Bravery gör pop som låter så här: svensk 90-talsdemo, the Strokes-telefoneffekt på den lite-plågade sången, 80-talsrock. Någon nämnde Kevin Rowland, men det har inget med det här att göra, det här är en ren trendprodukt. Inget ont om dessa, vi gillade ju t ex Strokes. När det begavs sig.
Och här i ligger problemet: 80-talsretro är ok. Det är till och med lovvärt, kanske kan soundet lyfta oskrivna låtar. Men 2001-retro känns sorgligt och oskickligt.
Vi har lyssnat i huvudsak på No breaks och Honest mistakesoch visst är Cure-gitarrer och Depeche mode-syntar saknade, men The Search gör det så mycket bättre.
På plussidan: jag laddade ner - ähum, plockade fram min gamla lp – Psychadelic furs-favorit Until she comes. Den är fortfarande lika bra kan jag rapportera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar