Den andra EP:n i rad från Radio Dept bjuder på en mer lågmäld resa än den förra. Om än sker färden i numera bekanta hjulspår. Johan Duncanson röst är fortfarande nära, ljudbilden har blivit lite större med hjälp av mer bakgrundsljud som stråkar och eh..synthar.
Den största skillnaden från tidigare alster är att Pet Shop Boys influenserna blir tydligare, med lite annan produktion skulle minst två av de fyra spåren kunnat ta plats på "Behaviourism". Släktskapet blir speciellt tydligt i "Deliverence" med dess fallande harmonier i refrängen.
Radio Dept fortsätter att skapa en skör vacker och vemodig stämning utan självömkan. Dessutom tillhör dom ett av de få band som blir bättre och bättre för varje skivsläpp.
3 kommentarer:
Så här ett par veckor efter genomlyssningarna tycker jag nog att det är för svalt - det blir så otroligt tapetigt. Pet shop boys var smarta och kyliga men aldrig apatiska och själlösa. Den här ep:n poserar på gränsen...
"Behaviourism"?
"Så här ett par veckor efter genomlyssningarna tycker jag nog att det är för svalt - det blir så otroligt tapetigt. Pet shop boys var smarta och kyliga men aldrig apatiska och själlösa. Den här ep:n poserar på gränsen..."
Du är fullständigt galen.
Ja "behaviorism"
Kom igen, om Johan går ut och säger i intervjuer att Pet shop boys varit inspiration till EP:n måste det väl ligga något i det. Vi Valdemareview upptäckte det såklart innan det sades i några intervjuer. En bra EP av Radio Dept även om vi gärna ser en riktning mot vänligt oväsen än ljudlandskap till nästa släpp.
Skicka en kommentar