Känslan: Det är 90-tal, det är indie-efterfest med folköl och tre killar i randiga tröjor står vid cd-spelaren med skivor som dom köpt över nåt som kallas "internet". Ginzakatalogen är kall. Nu är det 10 år senare och jag är med på tåget! Det här är nytt! Men är det fräscht?
"Skivbolaget" Observatory förtjänar verkligen sina citationstecken, för mycket skivor ger de inte ut. Däremot släpper de ogg-filer på löpande band på sin sajt.
Jag skulle kunna plocka fram Manticore lika gärna, men vet att Valdemareview-läsarna är mer intresserad av ny gitarrbaserad rock än Clicks and cuts-skadad laptop-house. Dessutom är Eifuawn sådär melodiska, koncisa och subtila som Eels var när de var som bäst, "ekonomiska".
Så Eifuawn (som betyder Everything is All Fucked Up and What Not) passar väldigt bra inför februari: Lo-fi. Udda. Smalt. 90-taligt. 90-tal är inte ett skällsord - se bara på den nya nugaze-trenden som gör sig både ett namn och en hacka på att genomleva 90-talets finest igen.
På Eiafuawns-spåret ryms flörtar med Vincent Gallo och något stråk av Blur när de var som skitnödigast. Det är skräpigt och psykadeliskt, inspelat på en fyrkanals-maskin av en och samma kille, Clay Parton
Lyssna/ladda ner här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar