Från början var Mountain Goats endast John Darnielle som hamrade, verkligen hamrade, på sin gitarr. Inspelat direkt, utan overdubs, på en gammal kassettbandspelare.
En slags punk-americana utan protester, desperation större än Darnielles bandspelare. Skördetröskan i bakgrunden, febriga betraktelser kring svekfulla kvinnor fyllt av geografisk name-dropping och vardagsdramatik utgjorde huvuddelen av sångerna.
Sedan ett antal skivor tillbaka har Mountain Goats blivit mer av ett band än ett enmansprojekt. The sunset tree har fått rasande bra kritik i hemlandet och skivan beskrivs som ett av Iowa-sonens bästa. Det finns flera bra och refrängstarka spår, produktionen sätter Johns nasala röst och gitarr i fokus samtidigt som andra instrument som piano och cello tillåts ta plats. Detta är med andra ord ett helt annat Mountain Goats än de tidigaste inspelningarna för över tio år sedan.
The sunset tree är på många sätt en logisk utveckling på The Mountain Goats och det känns som att bandet börjar hitta sin form. Albumet innehåller en hel del bra låtar och är tillräckligt annorlunda för att göra ett intryck och höja ett och annat ögronbryn. Lika omvälvande som för tio år sedan blir det inte men det känns okej att saker och ting lugnat ned sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar