Fläskkvartetten – Voices of Eden (album)

Jag har alltid velat älska Fläskkvartetten. Ända sedan jag förstod att det fanns bildstormare mot pappas favoritkvartett Freskkvartetten var de mina favoriter.

Dessutom har de alltid balanserat snyggt (snyggare än Kroumata) mellan konstmusik och pop eftersom de har haft en fingertoppskänsla i sina samarbeten. Freddie Wadling har gjort sina bästa grejer med Fläskkvartetten. "We vie" med Nåid och Stakka Bo (?) är en av 90-talets doldispärlor. Stina Nordenstam har gjort fina inhopp.

Jag har intervjuat bandet en gång. Det var fyra säregna personligheter som var pretentiösa på ett insnöat sätt. De var nästan patetiska – och det menar jag som beröm. De har verkligen en unik position eftersom de är skickliga musiker utan att någonsin låta det gå ut över musiken.

Det är idé-musik, de är visionärer. De har mål och samarbetena, skivorna, konserterna är resultatet av lika mycket tankearbete som hårt arbete. Jag gillar verkligen det. De utvecklas.

Konstnärlig målmedvetenhet. Jag gillar det, speciellt eftersom de har god smak.

Nu ska jag väl lyssna på plattan (som innehåller Stakka Bo, Titiyo, Anna Ternheim, Thåström – och Karls favorit Christian Walz) också...

Of Montreal. – Hissing fauna , are you the destroyer (album)

13.22.13 mr Y: of montreal.."hissing fauna , are you the destroyer"
13.23.29 mr Y: mycket bra "shins-pop" fast ändå inte alls

14.51.45 mr X: gillar
14.51.53 mr X: förstår shins-referensen
14.52.28 mr X: lite väl konstfack emellanåt. men det tyckte jag om Jenny Wilsons debut också, som jag älskar numera
14.53.00 mr X: och det är (n)
14.53.03 mr Y: ja tänkte på det också..fick också Jenny Wilson
14.53.05 mr Y: vibb..
14.53.07 mr X: Uje Brandelius-vibbar emellanåt
14.53.24 mr Y: Uje Brandelius.. ja inte riktigt
14.53.37 mr X: har bara lyssnat på första 4 iofs...
14.53.52 mr Y: trean är riktigt bra
14.54.01 mr Y: ettan lite väl tjoig för mig
14.54.16 mr X: ha ha. tjoig
14.54.27 mr X: träffande – "tjoig" är nog min känsla på hela plattan
14.54.30 mr X: hittills
14.54.42 mr X: så här hade Robert Broberg låtit om han var ung idag
14.54.55 mr X: "infallsrik pop"
14.55.02 mr X: med konstnärssjäl

New Order - Sooner Than You Think (video)

Fantastisk elektronisk livepop, med vanliga instrument och helt utan dator. Ganska fantastiska vita shorts också. Peel Session sommaren 1984:

Salem al Fakir - This is who I am (cd)

KARL: Elaka åsikter i följd:

Jag dömer härmed ut Fakiren.
Rösten (accenten)
Produktionen
Duktigheten/Virtuositeten
Sköna/flummiga/yrvakna-killen
Texterna
Frånvaro av ambition att göra något nytt.

Men,

han är jätteduktig, verkar snäll och han kommer spelas mycket överallt.

OLLE: Det är inte nytt men bra. Jag gillar verkligen kärleken till melodierna och ambitionen att göra något över sina egna begränsningar. Det är icke-poserande. Bör ersätta – inte TTA, Frida Hyvönen eller Komeda – utan Christian Waltz, Eric Gadd, Stephen Simmonds och tusen andra faktiskt usla svenska soulförsök.

KARL: Christian Waltz var väl inte helt usel? Eller?

Dinosaur Jr Dunks (skor & årets sellout)

Det går att teoretisera så mycket kring det här att jag inte orkar säga mer än att skornas Nike-logga ger en känsla av overklighet och besvikelse som bara en Dinosaur Jr-meny på McDonald's eller Dinosaur Jr-cigaretter av Philip Morris hade kunnat matcha. Eller, nu när alla Dinosaur Jr-ideal utom mest-pengar-till-pensionen-vinner är kastade överbord, kommer att kunna matcha.

MEN OMFG WTF MASCIS OCH BARLOW?!?!?! Att ställa Nike-dojorna bredvid skivsläppen på SST är en naturlagsmotsägelse och bara tanken på d... *head explodes*

2006 enligt Per

Resultatlista:
1. The Field (allt)
2. This Heat Out of Cold Storage (magnifik 6-cd-box)
3. ft (the Shadow Government Guns of August (album)
4. Halma Back to Pascal (album)
4. Junior Boys So This Is Goodbye (album)
4. Chavez Better Days Will Haunt You (remastrad cd-box)
7. Liars Drum's Not Dead (album)
7. Don Caballero World Class Listening Problem (album)
9. Be Bad/Attack Mode (7")
10. Ved (myspace)
10. Erase Errata Nightlife (album)
10. Tussle Telescope Mind (album)
10. Sickoakes Seawards (album + konsert)
10. Scott Walker The Drift (album)
10. To Rococo Rot Taken from Vinyl (samlingsalbum)
10. Hot Chip The Warning (album)
10. B.J. Snowden (konsert)
10 Eric's Trip (konsert)
10. Hugo del Carril "El porteñito" (remastrad tangohit)
10. Landscape and Man "Tugback" (mp3)
10. Obren Vasics "Sverige Yeah!" (VM-mp3)
10. Mogwai "Glasgow Mega-Snake" (albumspår)
10. Nardwuar the Human Serviette intervjuar Ian MacKaye (dvd)
10. Afro-punk (dvd)

Återbud:
1. Battles + Black Dice (konsert)
2. Touch & Go 25 (festival)

Förhöjda My Bloody Valentine-värden: *
1. The Goslings Grandeur of Hair (album)
2. Asobi Seksu Citrus (album)
3. Serena Maneesh (konsert)

* Pun overload *head xplodes*

2006 års gladaste upptäckt...

... är för övrigt Mjölkbarens Gustav, som bytt adress till That fox hunting man. Eftersom jag haft sönder min 78-varvs-spelare kan jag inte lyssna på några gamla favoriter. (Speciellt inte sedan jag hade sönder min toppfavorit, Ames brothers i "Unchained melody").

Glädje då att det finns en mp3-blogg som gräver under Gnarls Barkley-myllan.

Förra året fick han mig att upptäcka fina "De fattigas piano" med Ulla Sjöblom, text Lars Forssell. Den finns att ladda ner (samt Boris Vian-klassikern Le Déserteur på Forssell-svenska) hos That fox hunting man. Scrolla neråt, just nu på "sidan 3".

På bilden till vänster: Ulla Sjöblom i Ingmar Bergmans "Ansiktet" från 1958.

2006 enligt Olle

Årets svenska album måste bli The Slaves Save me from yesterday som stod för årets bästa svenska melodier. The Knife Silent shout var också en medtävlare tillsammans med Fibes Oh Fibes Emotional – det har varit mycket referensmusik i Sverige i år.

Ett nationalistiskt popkulturellt ögonblick: när Kirsten Dunst rullar in i Versaille till tonerna till Radio Dept i Marie Antoinette...

The Studios haussade album/lång-tolva imponerade inte lika mycket som första singeln "No Comply" som tillhör årets bästa.

Fler svenska hits: My Darling You! "Everything alright", Juvelen var kul att lyssna på och The Field "Sun And Ice" impade i stunden, Sambassadeurs "Marie" var skön to be continued och Vapnet med "Thoméegränd" var glad gymnasieflashback.

Finske Luomos Paper tigers var en återkomst men långt från mästerverket Vocalcity eller aliaset Vladislav Delays bästa album. Luomo-aliaset Uusitalos album Tulenkantaja var knappast hans bästa. Inte tillräckligt monotont, alltför lika Luomos vokal- &-refräng-house.

Nelly Furtado och Justin Timberlake hade var sin fin stund, speciellt när Justin Timberlake lyckades med koncept-idéerna, till exempel i "LoveStoned-I Think She Knows (Interlude)". Kelis var jobbig men "Till the Wheels Fall Off" och "Bossy (Alan Braxe & Fred Falke Remix)" var desto bättre istoppar.

Ne-Yo gjorde årets snyggaste soul på In My Own Words. Sådan som gör sig bäst i Hype Williams-videor eller på sommarresor från Arlanda till Väddö. Lupe Fiasco var skön och Jaheim visade att han hanterar redskapen, s a s.

Bäst hiphop: J Dilla (om det är rätt genrebeteckning.)

Charlotte Gainsbourg album 5:55 innehöll några patetiska Air och Divine Comedy-plattityder men "The songs that we sing" och "The Operation" var modern pop avf bästa franska Vogue-märke.

Skämmig njutning: Carola "Evighet", en kort DJ Tiesto-period i februari samt yacht rock.

Albert Hammond Jr:s "In Transit" var årets The Stroke-låt. Whitest Boy Alive gjorde en ovanligt sammanhållen platta.

Pet Shop Boys återkomst med Fundamental var hederligt hantverk. Det var även Gnarls Barkley vars St Elsewhere jag överkonsumerade i tre veckor. Sedan dess spyr jag på "Crazy".

Jag gillade även den svenska balearic-trenden där The Tough Alliance Escaping your ambitions och label-bröderna Air France Traded Winds var överlägsna i sin musikaliska estetik hämtad från Bröderna Lejonhjärta-soundtracket.

Sen återupptäckte jag opera och framförallt Puccini men det är en annan historia vilket det lär komma mer om när gubbåret 2007 går till ända.