Jag har alltid velat älska Fläskkvartetten. Ända sedan jag förstod att det fanns bildstormare mot pappas favoritkvartett Freskkvartetten var de mina favoriter.
Dessutom har de alltid balanserat snyggt (snyggare än Kroumata) mellan konstmusik och pop eftersom de har haft en fingertoppskänsla i sina samarbeten. Freddie Wadling har gjort sina bästa grejer med Fläskkvartetten. "We vie" med Nåid och Stakka Bo (?) är en av 90-talets doldispärlor. Stina Nordenstam har gjort fina inhopp.
Jag har intervjuat bandet en gång. Det var fyra säregna personligheter som var pretentiösa på ett insnöat sätt. De var nästan patetiska – och det menar jag som beröm. De har verkligen en unik position eftersom de är skickliga musiker utan att någonsin låta det gå ut över musiken.
Det är idé-musik, de är visionärer. De har mål och samarbetena, skivorna, konserterna är resultatet av lika mycket tankearbete som hårt arbete. Jag gillar verkligen det. De utvecklas.
Konstnärlig målmedvetenhet. Jag gillar det, speciellt eftersom de har god smak.
Nu ska jag väl lyssna på plattan (som innehåller Stakka Bo, Titiyo, Anna Ternheim, Thåström – och Karls favorit Christian Walz) också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar