Genesis - ett frågetecken...en gåta?

Råtöntiga "bandet" Gym Class Heroes har dammat av, för mig hittills olyssnade Supertramp. Gym Class Heroes tror att de gjort något som kallas hip-hop av "Breakfast in America".

Lyssnade så smått på Supertramp och tänkte helt okej kitsch-yacht-rock med lite Crosby. Stills & Nash harmonier.

Konsekvensen blev att jag kom att tänka på Genesis. Kanske har dom gjort något bra någon gång? Gubbtöntiga och totalt värdelösa " I can´t dance" var jag tvungen att se bakom. Roliga Kalla Kriget-videon "Land of Confusion" fanns i bakhuvudet men lockade inte nämnvärt.

Via http://www.allmusic.com/ hittade jag en skiva som fick femstjärnor. De flesta recensionerna på allmusic ger artistern fem eller fyra stjärnor. "Selling England by the pound" fick min uppmärksamhet. Men jag kunde bara lyssna på skivan två gånger. Det var för mycket riddare, barder och jungfruer med i bilden. Jag hörde mest någon konstig Tolkien-inspirerad folkrock med duktiga musiker som saknade det mesta som jag tycker är bra i musik.

Har jag fel? Borde jag lyssna på någon annan skiva? Eller är/var Genesis precis så kassa som jag alltid trott?

Det som händer på sjön, stannar på sjön

Just nu är jag inne i en svårartad Jussi Björling-period. Speciellt hans Till Havs-platta som är lite av hans Actually (för att tala Pet shop boys-lingo) där hitsen ligger som pärlor uppradade: Jag längtar dig, Så tag mit hjerte (fantastisk text), Säv säv susa (ännu bättre text, om kvinnan som skriker som en "vingskjuten and"), briljanta Tonerna och så klart Till havs. Jussi Björlings paradlåt som i den här inspelningen innehåller allt det The Tough Alliance skulle vilja fånga:

Havet. Friheten. Det friska. Den manliga vänskapen.

TILL HAVS! Mina kommentarer i kursivt:
Nu blåser havets friska vind ifrån sydväst
(Sydväst! Varför just sydväst? 30 år före "Go west"...? )
Och smeker ljuvligt sjömans kind av alla vindar bäst!
(Väldigt mjukt plötsligt med "smeker sjömans kind"?) Och hur kan en vind vara "bäst"?)
Till havs, till storms, du djärva jakt,
(Jakt på vad?)
Till storms, till havs, var man på vakt,
(Vakt på vad?)
Till havs!
("Till havs", snarare.)
På endlös led är livet fritt, ej trives tvång,
(Tvånget som ska brytas på havet...)
När havet sjunger, grönt och vitt, sin höga frihetssång
Till havs, till storms, du djärva jakt,
Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!

Sväll härligt, sköna segel, sväll i vindens dust,
("Sväll" är ett laddat ord... speciellt i imperativ!)
Flyg fram med fröjd mot vågens fjäll i stundens högsta lust!
("Stundens högsta lust" ekar mer än bara segelglädje i mina öron)
Till havs, till storms, du djärva jakt,
Till storms, till havs, var man på vakt, Till havs!

Nä, Till havs manar till mer frihetskamp än Judy Garlands "Over the rainbow", Village Peoples "Go west" och Carl Beans "Born this way" tillsammans. Not that there's anything wrong with that!

Shellac - Excellent Italian Greyhound

Il porno star arrives -
No English, no money.
Two things: a cock like a stallion and an iron will.
Texten kommer från dängan Il Porno Star från Shellacs debutskiva "At action park" från 1994.


Då tyckte jag det var en jätterolig liten textsnutt. I viss mån kan jag tycka det än i dag. Nya skivan från mästerproducenterna Albini, Weston och den där trummisen som ser ut som en knarkare fortsätter med teman och variationer som många gånger tangerar denna textsnutt.

Idag är det 13 år sedan det var 1994. 13 år av konserverad humor, 13 år av sådant som nördar tycker är farligt och främmande, knivskärar gitarrer, startande och stoppande trummor. Excellent Italian Greyhound låter precis som alltid.

När Shellac i första spåret "The end of Radio" gör en sång av n soundcheck känns det nyskapande,smått konstnärligt och lätt roande. När Shellac pårökt tramsar i "Genuine Lulabelle" känns det som du är inlåst på en korridorsefterfest med Lunda-teknologer, samtliga män.

Bästa låten är "Paco". Där sjungs det inget.

Kocky - Kingdom Came

2007:s Teddybears utan reklamsmitta, The Knife utan indiepopkontext och Röyksop utan norrmän, Robyn utan Robyn...ja ni fattar.

Kocky, även beatsexportören Soul Supreme, har gjort årets dansskiva för alla.
Idel bra ideér och lo-fi produktion med lyxig inramning samsas med väntade fast oväntade rappare och och gästvokalister.

Starkaste spåren är Jens Lekman feature "Be part of it all" och Mapeis, trots lite jönseri, "My Grandma".

Mapei, förresten, den tjejen kommer bli större än ...eh..Neneh Cherry.