Konichiwa Bitches-dollarsfrågan

Är det någon som har lyckats förklara varför Lil Wayne rappar om "konichiwa bitches" i Kanye West-låten Barry Bonds? (Text här.)

Kanye Wests The Graduation är för övrigt en ljuv njutning med intressanta samplingar, bra melodier, underhållande texter och högt produktionsvärde. Som soul ska vara med andra ord.

Att Kanye rappar som ett mellanstadiespex gör saken faktiskt bara bättre.

Jan Gradvall jämförde Kanye West med svenske Mange Schmidt (eller om det var tvärtom...) och eftersom jag ändå tycker "Glassigt" är en bra låt så är jag sugen på att ge hans ny album en chans. Trots Just D-risken. Återkommer

Control (film)

Anton Corbijns hyllade film Control står till att gå upp på biograferna och The Guardian har ett par läsvärda artiklar i ämnet Ian Curtis. Den ena är skriven av Joy Division-sångarens dotter Natalie, i den andra får man för ovanlighetens skull läsa New Order-männen säga annat än elakheter till varandra.

Filmen då? Jo, efter att ha sett Control i fredags är det bara att hålla med om att den (mestadels) är väldigt bra. Direkt efteråt kändes den psykologiskt kanske lite tunn men efter att ha haft filmen i bakhuvudet i ett par dagar har den känslan sjunkigt undan. Istället hänger Controls starka scener kvar och agerar svar åt de flesta av mina frågeställningar.

Gratis Deerhoof

Här skriver och länkar Exclaim till Deerhoofs två senaste gratissläpp! Deerhoofs nyhetssida, som en av länkarna leder till, är nästan löjligt sympatisk och innehållsrik. Inte helt olik bandet självt och dess musik m a o.

Animal Collective feat Kishti (projekt)

Äntligen förenas röstcoachen Kishti Tomato med NYC hipsterna i Animal Collective!
Efter succen med återuppgrävda softfolk legenden Vashti Bunyan är gruppen redo för nästa steg: Kisthi. Den för den svenska publiken kända Idol-jury medlemmen Kishti Tomita har alltid varit svag för röstakrobatiken hos Animal Collective.

"Jättefina killar allihopa, gillar speciellt deras tidigare material. Förmodligen kan jag ge grabbarna en välförtjänt karriärknuff genom mitt starka varumärke. Nu är det upp till bevis. För oss båda!" förklarar Kishti.

"Hitills har vi mestadels övat på sången "Prästens lilla kråka". Vi har fått med så mycket stämmor, tonlägen och röster att the swedish Allsång på Skansen står sig slätt" kommenterar Animal Collectives medlemmen Panda Bear. "Kishti har sjukt mycket mer pipa än den där Vashti" fortsätter Panda Bear.

Reaktionerna från omvärlden har inte låtit vänta på sig. Den trendsättande Other Music skivbutiken har redan startat en kampanjsida för samarbetet.

Valdemar sell-out: power-violence

Genom att titta på en av de tre Valdemar-profilernas spellistor ( se högerspalt) kan besökaren lätt se att minst en av Valdemar-männen gått och blivit mainstream.
Läs bara beskrivningen av power-violence bandet Combatwoundedveteran.

"Combatwoundedveteran is a powerviolence/grindcore/screamo band from Tampa, Florida.
They played in a style differing from the first generation of power-violence bands, and were definitely not influenced by and sounded nothing like bands such as Charles Bronson(who are not a power-violence band.). Combatwoundedveteran took influence from a variety of different musicians and bands, ranging from early math-rock such as Drive Like Jehu, to Grind and Power-violence bands like Assuck and Man is the Bastard."

Rilo Kiley - Under the blacklight (album)

Hur tänkte man här?
Rilo Kiley, med snygg-Jenny Lewis, har lyckats med att göra en skiva där i snitt varannan låt är direkt undermålig medan övriga är håller hög nivå. "Close Call", "Silver Lining" och titelspåret är snygg och bra mainstream-indie. "Give a little love", "Breaking up" och i synnerhet "The Moneymaker" är något som borde tigas ihjäl.

Jag tror det handlar om osäkerhet - hela skivan andas storbolag kombinerat med lite ängslig Garden State-indie. Inget fel med att go major fast då måste man göra det ordentligt. När steget endast är halvt blir känslan också halv. Marit Bergmans "I think theres a rainbow" ville vara dyr-Kelly Clarkson men blev mestadels Titiyo. Rilo Kiley får inget stort genombrott av detta. Ville man det hade Jenny och hennes kompisar flirtat in sig hos den där Nelly Furtado-producenten.

Anthony & the Le Marc

Lemarc har ju en del att göra sig lustig över. Än så länge har han inte heller hamnat i någon hipster-kontext. Trots att han gör avbön från 80-90-tals synder och spelar in en avskalad skiva a la Rick Rubin producerar Johnny Cash.

Min vän Hälsinge-M, stort LeMarc-fan, brukar med skräckblandad förtjusning kolla in klippet nedan. Trots att vi är oense om storheten hos LeMarc är vi överens att man måste ge en artist kredd som är så fullständigt sig själv. Det finns inga spärrar
man frågar sig "Varför?, What a feeling?"
Helt rund i huvet, barfota, för mycket makeup, ingen kontroll alls.




Anthony and the Johnsons har blivit galet hajpad på exakt samma premisser - make-up, full av sig själv, intensiv röst och framtoning.

Möjligen har USA-motsvarighet lite bättre smak på vad man faktiskt ställer sig och sjunger.

Annars är det glasklart; det som gäller för LeMarc gäller även för Anthony. Särskilt tydligt blir det när jag på radion hörde Anthnonys oerhört gravallvarliga tillika pretentiösa tolkning av Beyoncés "Crazy in love". Extra artsy poäng - inspelat vid kalkbrottet Dalhalla inför en överentusiastisk publik.

Om tjugo-år är reaktionerna på Anthony de samma som för LeMarc idag.
"Varför? Crazy in love? Sminket? Ett jävla kalkbrott? Gaaah!"

dansig sång ----

Till 30-års fest är utmaningen:

Välj den svängigaste sången från de senaste 30-åren.

O, medlem av Valdemar-crew, väljer eklektiskt och kontemporärt, Idol-Olas Jeff Lynne-aktgt fläskiga Diana Ross flirt "Natalie". Bra så.

Själv har jag något märkligt , via tankegångar om Undertones, Clash, Rapture, Timbaland-producerat, The Knife, Blondie och Hot Chip stannat vid Dr Dre´s "The Next Episode".
Låten är föredömligt kort ( 2:40) , Snoop säger "dang-da-di dang" och Nate Dogg proklamerar "Smoke weed everyday". Sådant går ju alltid hem på dancefloor. Speciellt när de befolkas av ofarliga indiekids som blivit äldre.



Kanske ändrar jag mig. Men nu känns det rätt.