Hur tänkte man här?
Rilo Kiley, med snygg-Jenny Lewis, har lyckats med att göra en skiva där i snitt varannan låt är direkt undermålig medan övriga är håller hög nivå. "Close Call", "Silver Lining" och titelspåret är snygg och bra mainstream-indie. "Give a little love", "Breaking up" och i synnerhet "The Moneymaker" är något som borde tigas ihjäl.
Jag tror det handlar om osäkerhet - hela skivan andas storbolag kombinerat med lite ängslig Garden State-indie. Inget fel med att go major fast då måste man göra det ordentligt. När steget endast är halvt blir känslan också halv. Marit Bergmans "I think theres a rainbow" ville vara dyr-Kelly Clarkson men blev mestadels Titiyo. Rilo Kiley får inget stort genombrott av detta. Ville man det hade Jenny och hennes kompisar flirtat in sig hos den där Nelly Furtado-producenten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar