Bloggkommentarsbråk!

PSL är en sympatisk och kanske Sveriges bästa musiksajt/blogg

Det är dock inte en blogg där det kommenteras hejvilt. När jag via bloggen kikade på Bear Quartets nya video regisserad av Alexandra Dahlström såg jag en förhållandevis lång kommentatorstråd.

Upprinnelsen är att någon med namn Old Skool som säger följande:


Detta följs av att självaste BQ-Matti går in och nyanserar bilden med följande inlägg:



Sen fortsätter Old Skool med ett härligt nedlåtande, nonchigt och förminskande kommentar:



Alkberg replikerar omgående och lyfter en intressant aspekt angående hipsters vs äkthet:


Debatten fortsätter sedan i ett par relativt underhållande kommentarer.
Vad tycker Valdemar?
Bra låt, fin fast inte särskilt trovärdig video. Säger vi, som besökt Nytorget men ej bordat en Finlandsfärja.

Valdemaråret 2010 enligt Karl

Förra året, 2009, satte jag ihop en Spotify-lista över de bästa låtarna. 34 stycken blev det. Motsvarande siffra för 2010 är 47. Antalet bra låtar, sådana som verkligen sticker ut ökade alltså med 27 procent. 2010 var ett bättre musikår! Och då saknar vi ett gäng utanför Spotify-pärlor på det.

Enligt last.fm har jag lyssnat mest på Radio Dept. både sett till artist och låt (Heaven´s on Fire). Mest lyssnade album är Laura Veirs sommarskiva "July Flame". Real Estates skira "Out of Tune" måste också nämnas i ett sådant här sammanhang.
Som varje vit man, jobba med media, i stad tyckte jag också Kanye West kändes "nyskapande".

Statistiken ljuger aldrig och hela tiden. Men Laura blir inte årets skiva när vi adderar den emotionella aspekten.



- Bästa låt: euforin när Ariel Pink golvade sig själv och resten med "Round & Round" går inte ta miste på. Men för att variera bloggens innehåll utnämner jag "Heavens on Fire" till vinnare. Samplar man Thurston Moore är man redan halvvägs hemma.

- Årets svensk: Håkan Hellström. Just när jag trodde att Håkan inte kunde vara något för mig blev det precis tvärtom.

- Årets skiva: Caribou "Odessa". Helgjuten uppdatering av pop. Caribou har förstått att elektroniken, beats och melodi är medel mot målet. Fast bäst resultat för titelspåret blev det när Nite Jewel mixade och sjöng tillsammans med herr Snaith. Lillebrorskiva är Four Tet´s "There´s love in you". Systerskiva är Beach House "Teen Dream".

En skiva som lite trött avfärdades av kritikerkåren var Deerhunters "Halycon Digest". En lysande sammansättning, en dröm skulle vara ifall Pet Shop Boys gjorde en cover på "Helicopter". Gör det, Neil, snälla!

- Årets Dungen-substitut: Dungens senaste släpp lämnade mig ganska oberörd. Tame Impala från down under lyckades däremot väldigt bra med sin uppdaterade psych-rock på Inner speaker.

- Årets nej: Midlake. Gjorde världens tröttaste uppföljare.

- Årets tjej; det går inte att inte nämna Robyn. Tre skivor och en samlingsskiva med de tre. Nytänkande kombinerat med kvalitet.

- Årets arenarock; The National. Nu förstår jag deras grej. Men tappar dom trummisen är det kört.

- Årets retro; jag har äntligen på allvar börjat lyssna på Black Sabbath. Nutidsvarianten heter Wolf People.


Och här är listan!

Valdemaråret 2010 enligt Olle

Årets bästa låt: "Round and round" med Ariel Pink
Årets bästa album: Gemini med Wild nothing
Årets bästa musiktrend: swindiedronabalearica - t ex Syket, Korallreven, CEO, Pallers
Årets comeback: Flesh tone med Kelis




Hela listan här!

Javiera Mena - Hasta la Verdad

Chiles musikscen har förutom Gepe också Javiera Mena.
Med sitt nya album Mena låter hon den analoga, mjukare och större ljudbilden ta plats. Låter kanske något mer souldiscoanstruket än tidigare.

Men jag undrar ändå om inte hennes största stund är den släpigt sorgsna Sol De Invierno

En berättigad fråga är; vad finns det förutom Gepe och Mena som är värt att hålla ögonen på? Finns det en hel scen där ute?

Fuckarias - bra saker

Bra saker med Those Dancing Days nya singel Fuckarias. Förutom titeln då.

- Trummorna! Jättesnabba! Och jag råkade se dom live för ett par-tre år sedan. Då var det påtagligt att själva bandet inte behärskade sina instrument. Eller dom gjorde det men saknade självklarhet och pondus. Det lät för ihåligt, för tunnt helt enkelt.




- Videon! Enkelheten! Och att TDD inte har antagit någon jobbig rock-aura alternativ twee-indie estetik. Hela framförandet känns bara primal musik. Musik som måste ut och sen spelar det ingen roll hur det ser ut. (Fast det är klart allt är synkat - från läppstift till prickig skjorta. Men det känns inte så för musiken står först.)

- Sången. Rösten är ett trademark och signum. Kom ihåg hur det var i början, Bergsman!

Kanye konsensus

Fyra saker som ALLA tycker är jättebra, där det är så mycket konsensus och samförstånd att det blir helt sant:

- Hanna Hellquist
- Amaroneviner
- HBO-serien The Wire
- Kanye Wests "My beautiful dark twisted fantasy"

Och när vi ställer upp det såhär; det är helt sant.

Apropos, fån Last.fm kommer en spot-on kommentar angående Nicki Minajs vers i Kanye Wests Monster.
"Nicki comes away the winner in this one, no doubt. I haven't heard anyone be as versatile as she manages to be on this track in a long time...between every 4 bars she changes up her pitch, tempo and voice without ever coming off as strained. Impressive stuff."

R.Kelly och vardagspusslet

R. Kelly har visserligen gjort tjugominutersvideomusikaler sedan detta. Men duetten med Sparkle är en av de bäst iscensatta verken från R-mannen.




Socialrealistiskt setting, två mynt av samma historia, enkelt berättad. Allt med denna sång är fri från eventuella abstraktioner. Det är så rakt upp och ned det blir.
Om vi pratar rockmäns referenser vet vi att Bruce Springsteen gjort otaliga varianter på temat.
Enligt mig lyckas "Careful" med de flesta R&B-ballader misslyckas med.

Bilinda

Snubblade i snöyran över en artikel av Ika Johannesson.
Hon intervjuar Bilinda i My Bloody Valentine. Hon som är ansvarig för den kvinnliga shoegaze-röststandardiseringen. På samma sätt som Kevin Shields är ansvarig för gitarranvändningen.




"So little is known about the band from the mid-1990s until about a year ago. And all that fans typically hear is Kevin's perspective."

En fascinerande bakgrund och vänner av rockbiografier borde önska att hennes historia blir ordentligt berättad.

Dungen från Australien

Trots de, stundtals, extrema hyllningarna av Dungens "Skit i allt" finns det här med hans textförfattande, ordval(Brallor!?)och frasering.
Ibland kan det kännas ...obekvämt.


Då kan vi glädja oss att Tame Impala lyckas med sitt psych-rock försök från Australien.
Dungens soliga och glada kompis. Han som inte har tovigt hår och grön hålig stickad tröja. Han som har skjorta.

Tame Impala - Innerspeaker

Bananlyriken

X: Vad ger du detta i lyrikpoäng?
"jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks"

Y: Electric Banana Band?

X:Daniel Adams-Ray
nya singeln.


Låten är bättre än texten. Vi är inga haters utan konstaterar bara.

Lillebror.....

länge sedan det var Emmaboda anno dominis 2000.
Vet inte om det går att se och känna det Håkan-exklusiva i detta klipp.
Det är välspelat ... mindre välsjunget. Tydligt att Håkans entertainerkostym inte ens har börjat sys. Här är Håken en vanlig indie-kille som sjunger pop på svenska. Ganska unikt för tiden. Kent, Bob Hund och Håkan typ.
Simon Ohlsson från Silverbullit gästar i avslutningen, beskrivs av Håkan som "bästa kompis".

Ariel Pink Remix Bonanza!

Via Pinglewood.
En massa band och artister gör sina versioner av Ariel Pink.
The underground covering the subvegitation skulle man kunna säga.

Världens bästa Ariel Pink låt "Alisa" får en version av Echo Lake. Ger mästerverket en ny dimension av slöhet och drönarskap.



Att missa Ariel Pinks spelning på Debaser STHLM i fredags gör att mystiken, märkligheten och den hälsosamma distansen behålls. För vem vill egentligen se en liten kort person leka med röster, jönsa och stage diva bland stöl-plastglasen?

Ariel Pink gör sig bäst på avstånd.

Q-tip- Ronson - MNDR

En av årets bästa låtar. Q-tip i högform. Och den där tjejen som sjunger koolt och ser ut som allting fräscht. Mark Ronson bakom spakarna.

Som det heter i youtube-texten:

Amanda Warner - her performance here is just the tip of the iceberg. Go to mndrmndr.com to find out more about this talented artist.

Hennes/deras blogg är rekommenderad läsning http://mndrmndr.com/blog/

Det handlar om din och min musikaliska framtid.

Fever Ray Mixtape

Vi kallar det indie, va? Mellanöstern och Afrika är det nya Brooklyn.


Lyssna här: http://www.dazeddigital.com/music/article/8248/1/fever-ray-exclusive-mixtape

The Depreciation Guild - My Chariot

Lite japan-exotism från twee-shoegazers The Depreciation Guild. Inspelat på plats i Tokyo! Se skolflickor i uniform titta ut över dystopiskt post-industriellt landskap. Lost in Translation, Babel och liiite Bladerunner kanske har varit inspiration. The Depreciation Guild kommer till Debaser STHLM 13 september.

Efter förra albumet "In her gentle jaws" har TDG utvecklats till att hålla hela distansen.

Americano och tonårsbrott

Sommarens radio får enkelt sammanfattas med;

Yolanda Be Cool & DCUP We No Speak Americano. Enligt formel 1 a för vad som konstituerar en sommarplåga. Bastrumma som fungerar i bilstereo, exotiskt språk (Italienska) samt lite välkänt tut och familjär "kul" melodi. Blir det en andra sommar för Yolanda Be Cool och DCUP? Oroar mig lite att detta kan vara en one-hit wonder.

Lyckas nästan, men bara nästan, förstöra Talented Mr.Ripley scenen med sina dåliga associationer.



Robyn - Dancing on My Own. En P3-hit i samma stund som den skrevs. Redan innan den kom till faktiskt.

Som tredje sommarsång väljer jag Flaix.FM-tillvända och Pet Shop Boys-vemodiga Teenage Crime från Adrian Lux. Fantastisk sång som fångar upp en annan sida av att dansa för sig själv. Jag skulle vilja att Broken Social Scene lät mer såhär istället för som på träiga "Forgiveness Rock Record".

syskonskivor och bastard

Four Tet´s There is Love in you och Caribou´s Swim är det perfekta syskonparet.
Två av årets skivor när den diskussionen närmar sig.
Rent, harmonirikt, beatsbaserat, mjuka samplingar och skarpa penseldrag.

Och som ett svart litet får dyker Owen Pallet upp och spelar in en fin-fin version av Caribous smash-hit Odessa.

Waka Waka? XX!

Shakira --- vad händer? Först El Perro Del Mars cover och nu har turen kommit till Shakira. XX-cover på Glastonbury spelning.

Jag vet inte hur jag reagera på detta. Men jag tror att Shakira är på väg någonstans intressant.

Men den där rösten är fortfarande i vägen. Utseendet har hon bevisligen.

Mästerskapspop: VM vs NBA vs NHL

På fredag börjar fotbolls-VM och i Nordamerika är basket- och hockeyslutspelen inne i sina mest dramatiska slutskeden. So... vilka är årets bästa låtar gjorda för dessa slutspel?

1. "Stepping Up", NBA:s reklamhit inför basketslutspelet. Gör rappare av sportens superstjärnor Lebron James, Kobe Bryant och Paul Pierce och fångar NBA-basketens utåtriktade entusiasm och popstjärnemässiga kärna briljant.



2. "England's Heartbeat", Shuttleworth och Mark E. Smith. Bra VM-låt vars något träiga melodi räddas av diverse indiepålägg och herr Smiths fenomenala irrsång.



3. "Le but", Loco Locass. Montréal-hiphopare som sägs ha filat på texten i flera år. Viss clownvarning på videon, men det är tveksamt om begreppet "julgranar" existerar för överpyntade NHL-fans i Québec.

Men det ser ju för härligt ut ändå...

få spons av jeansmärke, chilla i studion, ta fram sin akustiska gitarr från 20-talet, lira Dylan nära orginalet. Istället för att arbeta tänkte jag.

Sonic Youth - Unmade Bed

Såhär i försommarens prakt och världspolitisk idioti kan man fundera vad som vore bäst egentligen. För en själv, för andra, för världen.

Vid en karriärsummering tror jag det skulle kännas fint ifall jag hade varit med i Sonic Youth. I en sådär ett par, tre decennier.

Unmade Bed är i all sin anspråkslöshet en fantastisk liten komposition. Värd att återupptäcka lite då och då.

Mogwai-film

Mogwai Live Film "Burning" Teaser from Nathanaël Le Scouarnec on Vimeo.

Mogwai visar upp sig själva på film. "Burning" inspelad vid tre tillfällen i Brooklyn. Fint va!?

Sedan är Valdemar - kanske Sveriges mest Ariel Pink-tillvända blogg historiskt sett - lite bekymrade över att nya hi-fi producerade "Before Today" kommer innebära att texterna kommer fram bra. Kanske lite för bra....

"I want a lady as beautiful
like a sunset
on a strip"

är helt enkelt för flagrant.

Delar av Valdemar gör sig redo för lördagens Radio Dept. konsert. Radio Dept tillhör nog det jämnaste ojämnaste bandet. Varannan spelning väljer man att vara lite för fulla/höga. Vi hoppas att Debaser Medis spelning blir nykter och koncentrerad.

El Robyn Del Mar

Remixer kan vara oerhört meningslösa men också väldigt intressanta.

Förutom att Rasmus Hägg trycker ut essensen från Brothers of End "Beats For You" här:

Brothers Of End – Beats For You - Version By R Hägg

Har Robyn, the very one, gjort små underverk med en av förra årets bästa låtar.

El Perro Del Mar - Change of Heart (Remix av Robyn)

Starkey gör en låt på två timmar

Musiksajten Throw Me Aways intervju med Starkey fick mig att minnas när dubstepscenens gudmoder Mary Anne Hobbs satte Starkey på att sätta ihop en låt på två timmar. Resultatet är ganska fantastiskt och, tycker jag, bättre än mycket annat Starkey gjort.

Ay Haiti!

Via bästa sportbloggen Hola!Barcelona! hamnade jag på:



Artisterna som sjunger är för mig okända undantaget Shakira (som faktiskt ser ut som milliones dineros alt. grannflickan nuförtin).

Det är som att upptäcka ett parallelt Zara-kittat universum.
Allt ryms; indiepojken med Ben Gibbard-uppsyn, uppknäppta skjortan på smörsångaren, "spansk-rap" av piercad tjej och "tokstolle", Elton John-karaktär med rosa kavaj och fejkbrillor, gammal-i-gemet rockgubbe, ungt poplöfte, Latina-Eva Dahlgren, förmodad Idol-Vinnare eller åtminstone Idol-final, Ricky Martins, Spansk Soul-Man, etno-anstruken "fin" artist.

Klart står att det är i någon mån storsäljande artister på rad som visar upp sig för välgörande ändamål. Spaniens twee, drone, electronica-elit är inte på scenen denna gång.
Låten i sig får godkänt då man lyckas trycka in allt på en gång till en lagom bra refränginramning.

La linda chica de al lado.



Finast av alla; frisyren hos Real Madrids ytterback Sergio Ramos.

El jugador de fútbol con el pelo bonito.

Tre saker

Nya rön från senaste veckan.

1. MGMT-skivan Congratulations. Med det fulaste omslaget.. like... evah beskrivs som "Härlig!" av Valdemar-medlem
- En spretig komposition, fylld av tydliga referenser och inspirationskällor. Lyssna till hyllning av Television Personalities i "Song for Dan Treacy".

Skivan har i bloggvärlden beskrivits som en riktig ryggvändare för fans till förra släppet "Oracular Spectacular".



2. Andres Lokko svarar på frågor på Babelbloggen.


"....musikbloggarna blir PR-verktyg för halvstora indiebolag så att alla, alla, alla till slut bara skrev om exakt samma remix av Caribou, Neon Indian, Washed Out eller Memory Tapes med en länk till samma MP3:a. Bloggsvackan går säkert över men just nu behövs det, eh, typ ett nytt internet för att likriktningen inte ska ta över den s k indievärlden helt och hållet."

Jag gillar idén med ett nytt internet (hur man gör tar vi senare) och ger The Hype Machine delvis skulden till att det ser ut som det gör.

3. Dagens Skiva flejmar och näthatar Di Levas märkliga projekt. Trötta covers till plastigt synthkomp föräras två urarga recensioner. Är detta en passiv aggresiv reaktion mot Di Levas "misshandel-och-terroregim-i-hemmet" som florerat i media? Eller bryr sig Dagens Skiva så mycket om artisten DiLeva att man låter två skribenter skriva om hans senaste alster?


Vissa fall och skivor tycker jag är bättre att tiga ihjäl.

Ring ring, bara du slår en signal

1) Indieversionen från Pomplamoose av Lady Gagas "Telephone". Det är något med den där sångerskans utseende som andas sent 90-tal, Charlotte Kalla och Kalmar Nation. Am just say'en.



2) Jonas Åkerlund fortsätter att göra videos i exakt samma stil som på 90-talet, och det fungerar fortfarande väldigt bra. Det är naket på ett chockerande, smart sätt.

Men det som framförallt lyfter Lady Gagas Telephone är stylingen, gjord av Jonas Åkerlunds fru Bea Åkerlund, porträtterad här i Glamour. Samt förstås Lady Gaga unika attityd och utseende.

Tyrese är också med i videon, märkligt att se denna soulkille som tidigt 00-tal försökte bli en R Kelly goes D'Angelo (lyssna gärna på spela svin.

Och förstås Beyoncés inhopp, även om jag inte förstår vad hon är ute efter för effekt med att trasha ned sig med Lady Gaga - jag trodde hon var ute efter att muta in Mariah Carey-hörnet med sin tokwailing med ett magstöd som en speedway-tuta.

I Lady Gaga-samarbetet polerar hon bort den stämpeln.

Alex Chilton R.I.P

En av de bästa rösterna och låtskrivarna har tystnat för alltid. Alex Chilton dog, efter inte ett helt lätt leverne, av en hjärtattack 17 mars.

Den magnifika boxen Keep An Eye On The Sky som kom förra året känns ännu mer essentiell.

Det går inte att göra en rättvis bästa lista av Big Star/Alex Chilton. Däremot plockar jag av vördnad och respekt fram tre spår som var för sig visar Chiltons storhet.

Nightime: http://open.spotify.com/track/2pbageFmXumNl2s41QJhmR

Way out West: http://open.spotify.com/track/43KtPbKkSxfHk7I9po8q6g

Back of A Car: http://open.spotify.com/track/1jrfQcYBaPATrnfZz3jFaN

Från sleevnotes till Keep an Eye on the Sky:

"That city, Memphis 1972. Music was made of lightning…
Walk the streets here, get rocketed beyond. Every big star a teenager, every teenager a big star."
(Robert Gordon)

Animal Collective med Ukulele

det finns en hel scen där ute. Där förmodat förvirrade personer spelar in ukulele-varianter av Animal Collective låtar.

Vi säger som man brukar säga när man inte kan säga något. "Kul att ni håller på!".

Vampire Weekend - Giving up the gun

Vet inte riktigt vilken målgrupp Vampire Weekend är ute efter genom att inkludera
Joe Jonas från the Jonas Brothers, Jake Gyllenhaal skådespelaren, Lil' Jon och RZA från the Wu-Tang Clan i sin senaste video.

Vilken cameo-kändis får mest draghjälp av detta?

Vilken cameo-kändis personliga varumärke sänks?

Hur påverkas Vampire Weekends varumärke?

Låten är dock bra och bassisten gör ett bra jobb!

Bob Lind - Cool Summer

Är detta inte allt Weeping Willows och andra fin-emo orkestrar vill att det ska låta?

En fantastisk text - den äkta och förlorade kärleken filtrerad genom sommar och sentimentalitet - känsligt men ändå rakt upp och ner sjunget till ett lågmält svängigt komp. Själva orkestreringen påminner lite om något som kan höras på en anskrämlig Chill Out-samling. Fast på ett bra sätt!

Bob Lind - en för mig helt obekant förmåga upptäckt via mixtape från Lexx. Här i en sådär youtube-aktigt tillika lagom subtilt bildsatt "rockvideo".

Lyssna på mixen här, bra saker rakt igenom:

http://testpressing.org/2010/02/04/mix-lexx-symptoms-of-love/

här är låtlistan:

01. Bob Lind – Cool Summer 02. Gordon Lightfoot – Something Very Special 03. Thorinshield – The Best Of It 04. Soft Soul Transition – She Came Back 05. Nimbus – What You Mean To Me 06. David Batteau – You Need Love 07. Ned Doheny – The Devil In You 08. Matthew Larkin Cassell – All That I’m Missing 09. Sunbear – Let Love Flow For Peace 10. Michael Franks – Monkey See, Monkey Do 11. The Stills Young Band – Midnight On The Bay 12. Happy End – Natsu Nandesu 13. Heaven & Earth – Feel the Spirit (Slight Edit) 14. The Lovin’ Spoonful – Coconut Grove 15. Jose Gonzales – Sensing Owls 16. Tommy Guerrero - And the Folklore Continues 17. Edwyn Collins – You Never Know My Love (Dub) 18. Smith & Mudd – Ling Ling 19. Nimbus – Hold Me Close

Träden gick mig förbi

En av förra årets, visst minns du ditt 00-tal, bästa låtar Taken By Trees "Anna", här i finmysig version. Från PSL-bloggen, en ständig kunskapskälla.

Notera Andreas Söderströms gitarrarbete, det är småskaligt delikat! Istället för festivaler borde man kunna boka in Taken By Trees till sitt egna vardagsrum.

Lite samma princip som att man en gång i tiden kunde boka in "Big Brother"-deltagare att vara kändisbartender på den lokala baren. Eller ironiskt boka Anki Bagger till att sitta i receptionen på reklambyrån.

Hunden är den riktiga stjärnan

När XX inte lyckas leverera någon uppföljare och hajpen dör ut för gott kommer El Perro Del Mar fortsätta in i evigheten.

The XX känns i denna stund väldigt mycket som en en tricks ponny medan El Perro är en hund med många konster.

El Perro Del Mar "Shelter" (by The XX) from The Control Group on Vimeo.

Midlake, (Indie) Il Divo och alternativen

Från att upplevt Midlakes senaste skiva på scen och från album måste Valdemar härmed ge Texas-gruppen en ordentlig diss. Och konstatera att en osannolik Midlake-hype drabbade Stockholm under tidig månad 2010.

Från en förtrolig Malmö-källa har Midlakes spår "Acts of Man" liknats vid något opera-pojkbandet Il Divo skulle kunna framföra. I alla fall Indie-Il Divo. Lyssna bara! Midlake – Acts Of Man

Att denna låt, ett gäng skägg och dubbla tvärflöjter (sic) fyllde Debaser Medis till bristningsgränsen är för mig en stor gåta. Sanningen är att ,det förutom de klara Il Divo-referenserna, inte finns något spår på Midlakes senaste "Courage of Others" som lever upp till den smått fantastiska föregångaren "Trials of Van Occupanther"

Mot bakgrund till Midlakes oförtjänta upphaussning känns det orättvist att inte de klart bättre alternativen Great Lake Swimmers , Grand Archives – Keep In Mind Frankenstein eller Blitzen Trapper – Black River Killer EP kunde få större en större publik.

Ack känn ingen sorg, Sundbyberg

Att Valdemar tidigare utsett Albert Hammond Jr till en Amerikansk Håkan Hellström var väl inte helt fel. Samtidigt inte helt rätt.

10-talets Håkan Hellström i Sverige kan dock mycket väl vara Oskar Linnros.

Från pojkstjärna i Snook, som på något sätt lyckades hålla ihop street cred trots jönsigheter som "Mr Cool". Sedan firad producent till Veronica Maggio, medverkan i Maskinen och nu solo debut under födelsenamnet Oskar Linnros.

Ack, Sundbyberg har förutom textinnehållet likheter med Håkans debutsingel "Känn ingen sorg för mig Göteborg." Det känns nytt, det påminner inte om det du just hört, det finns ton med talang att backa upp resten med.

Oskar Linnros – Ack, Sundbyberg

Chillwave 2010

Chillwave genrens toppartister Jan 2010.

Alltså Chillwave? Va?

Som en Last.fm användare skrev

"ok most of the new music i like in this early 2010 seems to be tagged as chillwave, but it sounds like other stuff not tagged as chillwave that i was listening in 2009 and 2008...it must be a new name for regular music".

Men det hindrar inte att saker som benämns chillwave ändå kan vara trevliga. Exempelvis "the It boy" Toro Y Moi med sin lilla hit "Blessa".

Grizzly Bear reklam

Från den fantastiska bloggen http://www.hipsterrunoff.com/hittade jag detta. Bland det sorgligaste jag sett. Men snyggt och oerhört passande musikläggning.

Och Carles på Hipsterrunoff har den mest passande beskrivningen för det hela.

"Really just been getting vulnerable, listening to Grizzly Bear. Saw this PSA from New Zealand that utilizes GB tunes, mixed with a cool dad with a beard wishing he could do something for his sick son. Seems ‘heavy’, like a pants-shitting emotional situation."

Emo-varning härmed utfärdad.

Citatet och Radio Dept.

Efter den lite tveksamma "David" singeln som dök upp under hösten följer den briljanta "Heaven´s on Fire". Och glad blev jag att det inte var en "finstämd" cover av Kiss hårmetal-hit från 80-talet.

Inledningen av Radio Dept. "Heavens on Fire" sätter tonen:

"When youth culture becomes monopolized by big business, what are the youth to do? I think we should destroy the bogus capitalist process that is destroying youth culture...the first step to do is destroy the record companies." 1991: The Year Punk Broke

Här kan det lyssnas:

http://www.polaroidallaradio.it/audio/The_Radio_Dept_-_Heavens_On_Fire.mp3

Beach House "Lover of Mine" from Sub Pop Records on Vimeo.

2010 första, väldigt framemotsedda släpp.

Sen tycker jag väldigt mycket om utvecklingen hos Shout Out-Louds.

Senaste singeln låter som Sea & Cake spelade försiktig indie-rock.

Shout Out Louds – Fall Hard

Årets bästa upptäckt: Bear in Heaven

Exakt vad det är som gör Brooklynbaserade Bear in Heavens Blonde redhead-doftande platta Beast rest forth mouth så stark är oklart. Naturligtvis lockas jag av shoegaze-flörtarna och de storvulna - nästan svullna - pretentionerna.

Men det som lockar med detta album från 2009 är enkelheten med vilken den är genomförd. Det är inte konstfackspänt.

Finns på Spotify här.