New Order - Sooner Than You Think (video)

Fantastisk elektronisk livepop, med vanliga instrument och helt utan dator. Ganska fantastiska vita shorts också. Peel Session sommaren 1984:

Salem al Fakir - This is who I am (cd)

KARL: Elaka åsikter i följd:

Jag dömer härmed ut Fakiren.
Rösten (accenten)
Produktionen
Duktigheten/Virtuositeten
Sköna/flummiga/yrvakna-killen
Texterna
Frånvaro av ambition att göra något nytt.

Men,

han är jätteduktig, verkar snäll och han kommer spelas mycket överallt.

OLLE: Det är inte nytt men bra. Jag gillar verkligen kärleken till melodierna och ambitionen att göra något över sina egna begränsningar. Det är icke-poserande. Bör ersätta – inte TTA, Frida Hyvönen eller Komeda – utan Christian Waltz, Eric Gadd, Stephen Simmonds och tusen andra faktiskt usla svenska soulförsök.

KARL: Christian Waltz var väl inte helt usel? Eller?

Dinosaur Jr Dunks (skor & årets sellout)

Det går att teoretisera så mycket kring det här att jag inte orkar säga mer än att skornas Nike-logga ger en känsla av overklighet och besvikelse som bara en Dinosaur Jr-meny på McDonald's eller Dinosaur Jr-cigaretter av Philip Morris hade kunnat matcha. Eller, nu när alla Dinosaur Jr-ideal utom mest-pengar-till-pensionen-vinner är kastade överbord, kommer att kunna matcha.

MEN OMFG WTF MASCIS OCH BARLOW?!?!?! Att ställa Nike-dojorna bredvid skivsläppen på SST är en naturlagsmotsägelse och bara tanken på d... *head explodes*

2006 enligt Per

Resultatlista:
1. The Field (allt)
2. This Heat Out of Cold Storage (magnifik 6-cd-box)
3. ft (the Shadow Government Guns of August (album)
4. Halma Back to Pascal (album)
4. Junior Boys So This Is Goodbye (album)
4. Chavez Better Days Will Haunt You (remastrad cd-box)
7. Liars Drum's Not Dead (album)
7. Don Caballero World Class Listening Problem (album)
9. Be Bad/Attack Mode (7")
10. Ved (myspace)
10. Erase Errata Nightlife (album)
10. Tussle Telescope Mind (album)
10. Sickoakes Seawards (album + konsert)
10. Scott Walker The Drift (album)
10. To Rococo Rot Taken from Vinyl (samlingsalbum)
10. Hot Chip The Warning (album)
10. B.J. Snowden (konsert)
10 Eric's Trip (konsert)
10. Hugo del Carril "El porteñito" (remastrad tangohit)
10. Landscape and Man "Tugback" (mp3)
10. Obren Vasics "Sverige Yeah!" (VM-mp3)
10. Mogwai "Glasgow Mega-Snake" (albumspår)
10. Nardwuar the Human Serviette intervjuar Ian MacKaye (dvd)
10. Afro-punk (dvd)

Återbud:
1. Battles + Black Dice (konsert)
2. Touch & Go 25 (festival)

Förhöjda My Bloody Valentine-värden: *
1. The Goslings Grandeur of Hair (album)
2. Asobi Seksu Citrus (album)
3. Serena Maneesh (konsert)

* Pun overload *head xplodes*

2006 års gladaste upptäckt...

... är för övrigt Mjölkbarens Gustav, som bytt adress till That fox hunting man. Eftersom jag haft sönder min 78-varvs-spelare kan jag inte lyssna på några gamla favoriter. (Speciellt inte sedan jag hade sönder min toppfavorit, Ames brothers i "Unchained melody").

Glädje då att det finns en mp3-blogg som gräver under Gnarls Barkley-myllan.

Förra året fick han mig att upptäcka fina "De fattigas piano" med Ulla Sjöblom, text Lars Forssell. Den finns att ladda ner (samt Boris Vian-klassikern Le Déserteur på Forssell-svenska) hos That fox hunting man. Scrolla neråt, just nu på "sidan 3".

På bilden till vänster: Ulla Sjöblom i Ingmar Bergmans "Ansiktet" från 1958.

2006 enligt Olle

Årets svenska album måste bli The Slaves Save me from yesterday som stod för årets bästa svenska melodier. The Knife Silent shout var också en medtävlare tillsammans med Fibes Oh Fibes Emotional – det har varit mycket referensmusik i Sverige i år.

Ett nationalistiskt popkulturellt ögonblick: när Kirsten Dunst rullar in i Versaille till tonerna till Radio Dept i Marie Antoinette...

The Studios haussade album/lång-tolva imponerade inte lika mycket som första singeln "No Comply" som tillhör årets bästa.

Fler svenska hits: My Darling You! "Everything alright", Juvelen var kul att lyssna på och The Field "Sun And Ice" impade i stunden, Sambassadeurs "Marie" var skön to be continued och Vapnet med "Thoméegränd" var glad gymnasieflashback.

Finske Luomos Paper tigers var en återkomst men långt från mästerverket Vocalcity eller aliaset Vladislav Delays bästa album. Luomo-aliaset Uusitalos album Tulenkantaja var knappast hans bästa. Inte tillräckligt monotont, alltför lika Luomos vokal- &-refräng-house.

Nelly Furtado och Justin Timberlake hade var sin fin stund, speciellt när Justin Timberlake lyckades med koncept-idéerna, till exempel i "LoveStoned-I Think She Knows (Interlude)". Kelis var jobbig men "Till the Wheels Fall Off" och "Bossy (Alan Braxe & Fred Falke Remix)" var desto bättre istoppar.

Ne-Yo gjorde årets snyggaste soul på In My Own Words. Sådan som gör sig bäst i Hype Williams-videor eller på sommarresor från Arlanda till Väddö. Lupe Fiasco var skön och Jaheim visade att han hanterar redskapen, s a s.

Bäst hiphop: J Dilla (om det är rätt genrebeteckning.)

Charlotte Gainsbourg album 5:55 innehöll några patetiska Air och Divine Comedy-plattityder men "The songs that we sing" och "The Operation" var modern pop avf bästa franska Vogue-märke.

Skämmig njutning: Carola "Evighet", en kort DJ Tiesto-period i februari samt yacht rock.

Albert Hammond Jr:s "In Transit" var årets The Stroke-låt. Whitest Boy Alive gjorde en ovanligt sammanhållen platta.

Pet Shop Boys återkomst med Fundamental var hederligt hantverk. Det var även Gnarls Barkley vars St Elsewhere jag överkonsumerade i tre veckor. Sedan dess spyr jag på "Crazy".

Jag gillade även den svenska balearic-trenden där The Tough Alliance Escaping your ambitions och label-bröderna Air France Traded Winds var överlägsna i sin musikaliska estetik hämtad från Bröderna Lejonhjärta-soundtracket.

Sen återupptäckte jag opera och framförallt Puccini men det är en annan historia vilket det lär komma mer om när gubbåret 2007 går till ända.

2006 enligt Karl

Ett mellanår för mig. 2005 hade betydligt mer ungdomlig entusiasm. 2006 blev huvudsakligen återupprepningar av familjära teman. Det ska dock inte hindra mig att äras de som äras bör!

Justin Timberlake - Futuresexlovesounds ( dansant, arty och tilltrasade hits. Nelly F "Loose" gjorde samma sak fast tjej)
Lily Allen - Alright, still ( som en frukost på valfri Greasy Spoon)
Dessa tillgodosåg mainstream och hitlistebehovet. Under årets sista dagar upptäckte jag även att All Saints hade skarpa låtar på sin försäljningsmässigt floppande comeback (befriande Timbaland-fri produktion).

Las Malas Amistades placerade freak-folk jaget i Bolivia och mer autentisk lo-fi blev inget under 2006.
Tunng gjorde en folk-tronica skiva som det var lätt att återvända till.
För att fortsätta etno-spåret; Juana Molinas "Son" gjorde sig absolut bäst på scen. Men, som det heter, en latinsk ex-comedienne fungerar alltid på skiva.



Junior Boys gjorde en uppföljare som var habil men inte så mycket mer. Lägsta nivån är dock tillräckligt hög för Kanada-duon för att bli omnämnd här.
Hot Chip "The Warning" gjorde defintivt en av årets skivor. Några spår borde förstås plockas bort. Men "The boy from school" tillsammans med "Colours" är givna kandidater till årets låtar. Alldeles försent insåg jag att Fujiya & Miyagi nog förtjänar ett omnämnande. Låt er inte luras av "konstigt namn-fällan"!
Radio Dept. "Pet Grief" lite för såsigt för att nå ända fram. Likt Woody Allen-filmer är det ändå bättre än det mesta i genren.


Don Caballeros återkomst var roligt men inte helt övertygande. Egentligen var det väl mästerbatteristen Damon Che´s återkomst. Gillar du rock-trummor gillar du "World Class Listening Problem".

Neko Case "Fox Confessor Brings the Flood" uppvisar ett stringent gäng oförskämt starka låtar. Välkomponerad och exemplarisk längd på både låtar och albumet.

USA:s svar på Håkan Hellström heter förstås Albert Hammond Jr. När man tror att indierocken är död inser man att det endast krävs lite glatt humör, bra melodier och engagemang så är allt förlåtet. Albert fick bli allt The Strokes aldrig varit.

Retroupptäckter under 2006: Van Morrison ( inte Roffe Wikström , inte Eric Clapton) och The Replacements ( Paul Westerbergs soundtrack "Open Season" var också trevlig).

Till sist erkänner att The Knife "Silent Shout" var värd att lyssna på. Även om det dröjde sex månader att förstå det.

Trend 2007: hip-hop. Kom ihåg var ni läste det först, äkta skallar!

Sebutones - To Mock a Killingbird (video)

En lika obskyr som charmig video från när Buck 65 och Sixtoo var unga i Halifax och tillsammans utgjorde Sebutones. När YouTube är som bäst.

The Shins - Wincing the night away (dialogrecension)

- Tycker nog att nya Shins-plattan är lite svag.
- Ok... liite kanske.. men it's a grower.
- För mycket fokus på produktionen och för lite på melodierna.
- Fast melodierna är ju riktigt bra. Australia!
- Jag kommer på mig själv att längta efter förra plattan...
- Men släpp nostalgin, jag tyckte att den förra var ganska svår melodiskt förstagången.. Lite rörigt med melodierna först som sedan låter helt självklara.. tror det kan vara samma sak den här gången.
- Det är väldigt mycket Suede och Morrissey över nya... "Sea Legs"
- Jaså.. jag som associerade mer med typ... ngt R&B-poppigt. men sant Morrissey kunde ha sjungit. (Suede vägrar jag kommentera i sammanhanget...)
- "Introducing the band" - komplett med korkat "jazzigt" gitarrsolo, funkriff och till sist synth-solo.
- Jag tänkte "replokalsfunk" första gången, men nu gillar jag.
- Red Rabbits har ju till och med Suede-körerna...
- Jag kan inte relatera till Suede alls. För att jag inte hört något egentligen. Mest hört refränger på temat "We are so young". " We are crazy"
- Det kan nog Shins... Relatera till Suede alltså.
- Nä, det tror inte jag... Dom är från Albaquerque och Suede har knappt hörts i USA .. Suede tokfloppade där och lanserades som London Suede. London Suede... Gud vad dåligt namn att ta USA med storm!
- Det här har nu fått mig att ladda ner McAlmont & Butler...

Senare...
- The Shins har jag lyssnat mer på nu... Dom bästa låtarna är de som låter som gamla Shins. De sämsta är Suede/Morrissey/Kula Shaler-låtarna.
- Okej… jag hoppar brit-pop liknelserna men antar att du har rätt. Sammantaget gillar jag emellertid skivan.

Lyssna på The Shins "Australia".

Chavez (fenomen forts)

Redan i maj beskrev vi Chavez som ett av 90-talets bästa rockband och under hösten har inte bara Matador släppt boxen Better Days Will Haunt You med allt – i remastrad form, äntligen! – NY-kvartetten någonsin spelade in (+ en dokumentär från turnén med Guided By Voices) utan världens enda relevanta rockmusiktidsskrift, Chunklet, har sett till att utropa “Chavez - Most Underrated '90s Rock Band?”.

Att lyckas vara steget före Chunklet om än så på bara en enda punkt gör oss förstås mäkta stolta, men mest glada är vi för att Chunklet kompletterar sin hyllning med att dela med sig av de liveupptagningar som Don Caballeros Damon Che skickade Chunklets grundare Henry Owings efter hemkomsten som vikarierande bassist från Chavez Europaturné 1997, en turné som bl a innehöll en fantastisk spelning på Tantogården i Stockholm.

Matt Sweeneys samarbete med Bonnie ”Prince” Billy i all ära men aldrig kommer det överträffa liveupptagningar, remastrade mp3:or och kommande turnédatum med The Men of Chavez.