Sander, Sibille och det ljumna

Sommaren summeras för många i dagarna. Sommarens hajp är defintivt [Ingenting]:s kommande skiva och Way out West-spelning.

I fredags spelade sångaren Christopher Sander på lokalproducerade festivalen Ljummen i Gräset (Vinterviken, STHLM). Han spelade med låg volym och små gester. Anna Järvinen och Maria "Santa Maria" Eriksson sjöng med honom. En okej spelning som trots gästspel inte brände till.
Christopher Sanders röst och uttryck är helt enkelt inte det starkaste.
Hans soloskiva "Hej Hå" måste dock få en liten applåd för sin totala avsaknad av spärrar vilket tillåter covers av Astrid Lindgren ( Fattig bonddräng!?) och oblyga lån av 70-talsfolkpsychpopparna Heron (Yellow Roses).
Efter festivaluppträdandet tittade jag på det här klippet från stora nyhetskanalen.



Med Sibille med i bilden så har [Ingenting] någonting stort på gång. En 6,5 minuters lång duett med oväntad melodi och en övergång från moll till dur.

Förutom Sander, samt några tweegossar med fiol, spelade Hajen fint i gräset. Bäst var Songs Ohia-covern "The Lioness" och när Hajen sjunger på Gagnef-mål. Det är tydligt att hon redan har etablerat en bred supporterskara.

Men mest av allt önskar jag att Sibille snart släpper något eget där hon sjunger på svenska istället för den anonyma engelskan. Ändå rätt bra grejor på: http://www.myspace.com/littleredcorvettemusic

AmAnSet + Wooden Ships

The Wooden Birds och American Analog Set

Troligtvis avsomnade American Analog Set, AmAnSet av fansen kallat, släpper en "Hard to Find" -samling. Svåråtkomligt material från åren mellan 2000-2005.
När jag kikade in på hemsidan http://www.amanset.com/ såg jag också att Andrew Kenny, den generella indieamerikanen och sångaren har ett nytt band med namnet "The Wooden Birds".

Här ses bandet framföra en sång. På en gata i Valencia.

THE WOODEN BIRDS. SEVEN SEVENTEEN from Au Agenda Urbana on Vimeo.

Jämfört med American Analog Set låter det oerhört bekant. Jag ska ge detta lite tid även om det spontant inte känns lika spännande som AmAnSet gjorde kring tiden runt deras mästerverk "Know By Heart".

Lyssna också själv på http://open.spotify.com/album/6X3lofD9LSWozbVFvbxBAy

Pet Shop Boys förklarar varje sång på ett långt ljudspår.

Nyss Sverige-aktuella veteransyntharna (va?!) Pet Shop Boys var på besök och spelade en eklektisk mix av sig själva häromveckan.

På senaste skivan "Yes" återfinns något ingen brukar lyssna på. Ljudspårskommentarer - Audiotrack commentary with Chris & Neil.
Konst blir bättre när intentionen från konstnären förklaras. Och ta mig tusan blev inte Pet Shop Boys-släppet också snäppet vassare efter att hört saker som:

- "All over the world" rytmen baseras på ett beat som PSB hörde i Mexico och sen misslyckats med att kopiera. Sen la man till någon passage från Svansjön i introt för att maffa till det.

- Chris påpekar flera gånger att Neil återigen sjunger med "the girly voice".

- Pandemonium var en gåva till Kylie Minogue.

- Tina Turner var tänkt att hoppa in på en kort passage på det starkaste spåret "The way we used to be".

- Flera verser blev refränger och tvärtom.

- Det finns en klar vision och tanke bakom varje ton och varje ackord.


Lyssna på nörd-galore här: http://open.spotify.com/track/6aBzY71SE15ykCqVBsnG8v

Yelle - Qui est cette fille?

Fånigt bra cover på en anonym Robyn-låt ("Who's That Girl").

The Walkmen (live)

Innan jag råkade se The Walkmen live för några veckor sedan kunde jag inte ana att ett band som man aldrig har hört en vettig låt med kunde vara overkligt mycket bättre live. Men se: The Walkmen live var lågmält och återhållsamt, med en fenomenal stämningskapande trummis och med en av de bästa livesångare jag har hört.

Klippet ovan gör naturligtvis inte spelningen rättvisa men då och då kan man förhoppningsvis ana briljansen.

Sufjan Stevens = MacGyver!?

Sufjan Stevens intervjuas i ljudinspelningstidningen Tape Op och avslöjar inte bara att han brukade jamma med Missy Elliot (på altfiol) i plugget utan att han också spelar in sina annars vällåtande skivor med så modesta medel att man kunde tro att han rotat fram grejerna i den där kökslådan där allt möjligt ligger och skräpar.

Via The Buddy Project

Aprils mest pinsamma lyssningar på Last.fm

Fånigt men lite roligt: http://playground.last.fm/unwanted

Fast att Linkin Park är där upp är kanske inte solklart: "Okej att världen vet att jag strölyssnar på nu-metal men vid Linkin Park går f-n gränsen".

Och Oasis "Wonderwall"?!

The 90:s - Swervedriver igen

Vad roligt det är med alla återföreningar! Eller?
70-talisterna har kammat sig och fått arbete. Efter ett par till fem år av jobba jobbet visade det sig att man helst ville vara tillbaka till den gamla goda tiden. Den tid då man trodde att allt var möjligt fast det inte var det. Kort sagt 90-talisterna har börjat med den förlamande nostalgi som 60-talisterna (Beatles! Stones!) och 50-talisterna (Elvis! Tommy!) gjort till en livsstil.

Idag står återföreningarna står som spön i backen och ett av de senaste tillskotten är Swervedriver. Pengar finns och artisterna känner sig återigen pigga efter ett decennie av att vara ute/nedrogad/rehab/olyssnad.
Swervedriver 2009 innebär en relativt daterad upplevelse. Okej men inte mer. Och inget jag skulle betala pengar för att se. Dreadslockarna är bortklippta men annars är det sig likt.



Albumen från förr ger en precis likadan upplevelse. Men visst kommer det att hända att jag åter lyssnar på "Last train to Satansville". http://open.spotify.com/track/5nntL8DG98Wge9igw0GS8w

Svensk i Band of Horses

Mitt i ishockeyfebern landar följande chockbesked.

http://skane.city.se/noje/16166/ludwig_fran_malmo_ar_ny_gitarrist_i_band_of_horses

och det var ju lite kul.

Andra svenskar vi minns i utländska band:

Mats Ronander (?) eller Mikael Rickfors i The Hollies.
Den där basisten i Placebo.
Andy ... okej inte riktigt.. i Oasis.
Fler?

Trots att Ludwig säkert är grym känns helt plötsligt Band of Horses inte lika spännande.
Och typiskt nog för mig som just upptäckt att jag gillar deras skiva "Cease to Begin".

Tröttsam fildelningsdebatt

Polariseringen och det uppskruvade tonläget i fildelningsdebatten är så tröttsamt att ett citat som Jeremy Greenspans (från Junior Boys) i en Sonic-krönika verkligen tål att upprepas:

Det stör mig inte det minsta om folk börjar med att ladda ner låtarna utan att betala för sig, men ifall de gillar det de hör ser man ju gärna att de köper skivan – antingen i fysisk form eller digitalt. För då kan vi få pengar av skivbolaget till att fortsätta göra musik

Resonerande och befriande fritt från hårddragna förenklingar om lagar, demokrati och musikers bästa, något man tyvärr inte kan säga om måndagens märkliga pressrelease och efterföljande intervju och diskussion om att webbutiken Dotshop tråkigt nog lägger ner.