Bäst av OO-talet Karl

Mina egna ord fast andras. Friendly Noise, nedlagt men viktigt 00-talet skivbolag, nu i fanzineform. Summerar 00-talet genom en komposition.

Studio- Out There.

Den andra 00-tals markören är:

Animal Collective-Prospect Hummer


Nytt men också gammalt - elektriskt - akustiskt - eklektiskt - folk - loop -
drone. Allt får plats i en sång!


Kanske två skapelser som går symboliserar 00-talets för mig väsentligaste
bidrag. Sen fanns det ju gott om riktigt bra låtar i massa olika
genres. En del tillbakablickande, en del nyskapande försök och förstås
det mycket välkomna nu-gaze.

Här är den kompletta Karl-listan:

00-talet enligt Karl

Uppifrån och ner. En blandning av det jag lyssnat mest på samtidigt som det fortfarande tycker låter alldeles fantastiskt.

00-talet enligt Olle

Ola - "Natalie"
Hela 2000-talet manifesterat i en enda låt: kultur blev avförtrollat och en konsumtionsprodukt bland tandkräm, toapapper och bilmärken. Rösta med fötterna, folkets röst är stark - och korrekt. Aldrig tidigare har så många haft så mycket att säga till om: sms-omröstningen är ett ord som föddes och frodades på 00-talet. Ola kom fram via en sådan sms-röstning (Idol) men visade sig ha en riktig näsa för melodier. Melodifestivalbidraget Love in stereo var en stark flört med 80-talet skriven av Tony Nilsson. Men mästerverket är Natalie, som gavs ut av Tony ett år tidigare. Det är korkat, överstajlat och insmickrande. Men hooken som repeteras till bristningsgränsen är i kombination med produktionen lika välskräddad och smart genomtänkt som Motown-klassiker som Tears of a clown och My girl.
Jämför originalet: Toni – Natalie (Radio Edit) med Olas version Ola – "Natalie"


Blonde Redhead - "23".
00-talet är förmodligen det mest eklektiska i modern musikhistoria. Genrer finns inte lika tydligt definierade längre - istället definieras musik efter lyssnarens livsstil. Barriärerna mellan kommersiellt och exklusivt revs ned när distributionen gjordes fri och global med internet: ett smalt band kunde fram till 00-talet förbli en väl förborgad hemlighet. Under 00-talet spred sig musiken blixtsnabbt. Att vara exklusiv blev omöjligt, istället tvingades man förlita sig på sin egen smak. Blonde Redhead är egentligen inte något eklektiskt band (som t ex Vampire Weekend eller Lady Gaga) men symboliserar även 00-talet med sina övertydliga lån från 90-talets shoegaze-scen: inget var heligt, inte ens att försöka kopiera sina idoler. Talanger lånar, genier stjäl. 23 är ett så välkomponerat guldkorn att det skulle överleva även i andras händer - kanske t o m Olas.
Blonde Redhead – "23"

00-talets sämsta låt:
Darin - "Viva la vida"

Och här är den kompletta-Olle listan över 92 av 00-talets 100 bästa låtar.

K'Naan - Wavin' Flag (live)

Okej, så i morgon lottas fotbolls-VM. Istället för att försöka förstå exakt hur Frankrike och Portugal först var alldeles för bra bland Europas alla grupptvåor för att hamna i samma playoffgrupp och nu är för dåliga för att seedas i första lottningsgrupp, trots att de ligger före England, Argentina och Tyskland på världsrankningen, så kan man kolla på när den kanadensisk-somaliske rapparen K'Naan framför sin VM-låt (tillika den officiella) live.

En kommande sommarplåga förstås men ändå förhållandevis okej, och dessutom inte från en pajasartist utan ungefär Kanadas motsvarighet till Timbuktu.

Serena!

Inte Williams, inte hon i Gossip Girl VanDerNootsen (?!?) utan Norska nu-gazestjärnorna Maneesh!

Spelar ny sång i norsk tv - se själva!

Kroppens tunna skal

Också en tänkvärd artikel omämnet; http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_3844127.svd

Mountain Goats - Going to Georgia

Den här dåliga bildupptagningen var ju rätt fantastiskt. Euforin från publiken, glädjen att få skrika med i alla ord, går inte att ta miste på.

Best Coast - When I am with you

ok såhär skulle en korsning av Jesus & Mary Chain/ My bloody Valentine och The Shirelles eller vald flickgrupp kunna låta.

Charmigt ändå, jag ser indiedansen framför mig.

Oväntad cover och fin häst!

http://www.sincerelyyours.se/video/yours0122.html

JJ gör en cover på stockholmsrapparna, softishsnubbarna Lorentz M Sakarias.

Det är klar det blir naaaajs.

Stor stjärna

att musiksajter i USA gillar Big Star-boxen "Keep an eye on the sky" är härmed tydligt.

Polvo - In Prism

En av de roligaste bildserier jag sett är när ett dedikerat fan vid scenkanten visar sitt gradvisa missnöje på en Polvo-konsert.
Vid ATP-festivalen i Toronto förra året skulle Polvo visa hur gruppen klarat av att ligga i träda i över tio år. Den tidigare Polvo-supporten visade med allt ledsammare uppsyn, som senare gick över till surhet, att Polvo inte längre var det han drömt om gruppen skulle vara.

Att minnas Polvo för vad dom en gång var är förstås omöjligt.
Istället för en uppdatering har bandet mer eller mindre börjat spela rock. Må vara indierock. Jag gillar det. Det är en rock utan poser, attityd eller gimmicks.
Det är fortfarande snurrigt och meckigt, dock utan lika halsbrytande taktbyten eller vindlande "arabiska riff".
Ett steg mot det konventionella måhända men Ash Bowie har fortfarande en behaglig röst och rakt-upp-och-ner gitarrock kan behövas ibland. Utan att det för den skull låter eller ser ut som Backyard Babies eller Queens of the Stone Age.