I dessa dagar då Jens Lekman firar svenska framgångar kan det vara värt att plocka fram rötterna. Det ena benet är Magnetic Fields. Det andra Television Personalities. Det tredje benet är nånstans i Nick Drake-land.
Nu ska vi gå dit det tredje benet pekar.
Ety i Nick Drake-land har även Syd Matters grävt. En 23-årig parisare som sjunger släpigt och rent om kärlek och flickor på klingande engelska.
Bakgrunden är stråkar, elektronika och plinkande akustik gitarr. Smäktande emellanåt, Radiohead-spleen andra gånger. Ambient-synten filtersveper i "Bones". Stråkarna vibrerar i "Black and white eyes" och det hela känns otroligt otidsenligt. 1980-talet är tillbaka och då inte bara kitschiga syntlåtar. Hela motreaktionen är på väg tillbaka: från just Television Personalities till Pastels och säkert grungen– huvva – om en inte alltför avlägsen framtid. Kom ihåg var ni läste det först!
Men nu handlar det om Syd Matters och han är fortfarande för Paris-haschig för att hålla för ett helt album, det blir helt enkelt för mycket OK Computer-kopiering (lyssna på "Love & Sleep" där hans oktavdubblade sång och Choir-mode på synten är snubblande nära plagiat).
Men vissa låtar duger för ensamma efterfester eller seg söndagsslummer. "Black and white eyes" och "End and start again" har snurrat en del i min Ipod i sommar och kommer fortsätta snurra långt in i oktober.
Syd Matters sajt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar