Brasilianska Tribalistas är elakt utryckt ett Fugees för Marise Monte-fans. Eftersom Tribalistas inte har någon Wyclef eller Lauryn Hill så är dom helt uthärdliga. Musiken bygger dessutom mer på Jorge Ben och Edu Lobo än Enya och Roberta Flack.
Musik ska inte byggas utav glädje och Tribalistas visar att melankoli ingalunda är hallmärkt japanskimporterad svenskpop. Här går stråk av urban melankoli (inte politisk korrekt misär, gubevars!) och loj handklapp håller takten.
Man önskar att sån här musik fick vara exempel på kolonistbegreppet "world music", hellre än Buena Vista Social Club och all jäkla tango. Brasilpop ligger närmare än man tror – med lite mer utdragna melodier, tack vare portugisiskans många chantibla diftonger.
Om jag bara förstod språket lite bättre skulle jag kanske jag skulle kunna relatera till den också.
Titeln betyder "Jag vet redan hur man älskar".
Tjuvlyssna på
http://www2.uol.com.br/tribalistas/e/ouca.htm
26 augusti 2004
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar