Mittemellan är det bestående intrycket av albumet ”Doppelleben”.
Han ligger på Kompakt, han har skägg och ja, han har en konstig frisyr. Det är med andra ord hippt.
Justus Köhncke har enligt biografin orienterat sig mot pop snarare än att fortsätta med vad som verkar kallas ”Kompakt-techno”. Och det är verkligen pop, breda och förhållandevis glada melodier dominerar. Den Tyska-melankolin håller sig på behörigt avstånd.
Även för Kompakt-novis som jag själv känns det att Köhncke´s styrka framförallt ligger vid grooves, beats och atmosfär. I de mer popanstrukna numren får Justus konstigt nog en lätt mästrande och pekfingrande ton över sig. Uttrycket i sången är väldigt begränsat. Jag uppfattar att han gärna vill förmedla känslor om hjärtesorg och kärlek. Men vid de flesta sånginslag får jag mest känslan av att han lika gärna kunnat sjunga om tekniska innovationer som förändrat mejerinäringen.
Extra märkligt blir det med den tysktalande covern på Carly Simons 80-tals tryckare ”Coming around again”. Det är då det känns som Tyskarna från Lund står alldeles utanför dörren, redo att hoppa in med polotröjor och sjunga en allvarlig låt om julfirande.
I låten ”Schwabylon” hittar Köhncke en syntes mellan vokalainsatser och den minimalistiska houseklubben. Då fungerar det betydligt bättre. Lunda-Tyskarna är puts väck. Lite det vi hoppades att Daft Punk skulle syssla med i dagsläget.
I de mer renodlade dansakterna finns ett flyt med mjuka ljud, annorlunda rytmer och stämningar. Påminner lite om den plats där exempelvis utmärkta Differnet vill befinna sig på.
Avslutningsvis, ett par riktigt vassa spår varvas med ett gäng mindre vassa. Givetvis ska alla försök att skapa något nytt uppmuntras.I det här fallet en hybrid mellan mainstream pop, electro, disco och techno - utan att det för den skull blir Alcazar. Då kan man ha överseende att utfallet inte blev hundraprocentigt den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar