Enligt min Last.fm är årets skiva Blonde Redhead. Empirin och statistiken är emotionellt synkroniserad. Blonde Redheads "23" med tillhörande konsert på kulturhuset tak tillhör defintivt årets musikaliska höjdpunkt. Den grånande konstrocktrion återuppfann sig själva och hade låtmaterialet att backa upp det hela.
Battles fick förutom en liverecension från Boston via SMS till det ordentligt. Bortsett jojk och smurfsång skapades stor musik som fascinerade. När jag såg denna här videon föll allt på plats. Kampen mellan falangerna Don Caballero och Battles var enkelt vunnen.
Heja Sverige! Både Anna Järvinen och Säkert! förtjänar omnämnande. Bra skivor och bra texter på svenska är alltid välkomna. Dungen straffade ut sig själv med "Tio Bitar" som bara hade en bra låt, den instrumentala "Visa vägen". José Gonzaléz hade en uppvisning i utråkning och intetsägande texter.
Generellt tappade den tradionella indierocken/singer-song-skrivarna mark i min musikaliska karta. Hedersamma omnämnande bör ändå of Montreal och the Apples in Stereo få. Mer experimentelt och klart bra lyckades Múm och Mice Parade med sina senast alster.
Under avdelningen habilt hantverk hamnar Feist och Laura Veirs. Man kan anklaga Feist för indiecred-Norah Jones men Feist har de facto låtarna, produktionen och inte minst rösten att slå brett fast fortfarande kännas exlusiv. Laura Veirs gjorde den bästa pop-singersongskrivandet med indietouch. Redo för vilken film eller tv-serie som helst. Årets guilty pleasure Fergie med "Clumsy". Låten lyckas med att vara från 2006 (tror jag), ha ett riktigt risigt parti i sig men ändå fånga min uppmärksamhet.
Ett tag trodde jag att jag förlorat Animal Collective. Men senaste "Strawberry Jam" har tillsammans med Panda Bears "Person Pitch" varit soundtrack för hösten respektive våren. Pandans "Pony Tail" och Animal Collectives "Winter Wonderland" är skinande exempel.
2007 var också en kul comeback för 90-tals ikonen Goldie, nu under namnet Burial! Vi var många som inte trodde inte han skulle repa sig efter sitt drum´n bass anthem "Mother" på "Saturn Returnz" men med "Untrue" visar Burial flera anledningar att färga tänderna gyllene.
Nä, jag tror Burial är här just nu, och inte så länge till. Årets hajp, mark my words. Men i och för sig finns det en uppsjö drum n´bass romantiker redo att kasta sig in i ringen. 2008 är det Burial som producerar David Bowies dub step platta!
The Wire´s Duquan måste få vara med på bild trots han syns på tv och är påhittad. I vilket fall det sorgligaste och mest politiska att bevittna under året och måste därför hedras med en bild. Vi får hoppas att Method Man, som spelar gangsta i HBO-produktionen, inspireras och gör en fantastisk temaskiva utifrån tv-serien. Det skulle behövas.
1 kommentar:
Ingen Rickard Herrey på din lista här, har du missat den?
Skicka en kommentar