18 mars 2005

The Arcade Fire (live)



Något riktigt häftigt är när en spelning tvärt emot all känd logik (nåja...) lyckas göra bandets skiva bättre. Hur det går till kan man fråga sig, men att det är också gäller The Arcade Fire efter att ha sett tisdagens kabaré av franskkanadensisk folkmusik, skev gitarrpop och Godspeed You Black Emperor står utom tvivel. Idag är Funeral inte längre endast en ganska bombastisk, om än lidelsefull, debut om begravningar utan...något mer och bättre.

På Debaser var inte bara ljudet försvånansvärt mycket tunnare än jag någonsin förväntat mig utan de oregerliga men, no less, välstämda skrikörerna klev fram och förde spelningen närmare en gapig punktillställning. Att bandet i förväg hade bett publiken ge fan i att röka var ett skönt brott mot farfarsmässiga rockkonventioner som inte längre orkar stå upp mot resultaten ögonvärk, luffarkläder och lungcancer. Mer punk! Batterist Jeremy Garas (f.d. sömnpunkarna Kepler och aritmetikpunkarna Weights and Measures) kärnfulla sammanfattaning av den pågpående Europaturnén kanske ändå satte punkpricken över Arcade Fire-i:et: ”Really fun and sweaty!”

Om nu inte "The Arcade Fire=punk" är det nya "Khonnor=bra". Må så vara, det är ändå dags för ännu ett varv ”Neighbourhood #2 (Laika)”, ”Wake up” eller ”Rebellion (lies)”.

Inga kommentarer: