"[T]his cd is $10 postpaid in the usa from dischord records" står det på omslaget till The Evens debutalbum. Inget nytt förvisso, det har stått att läsa på de senaste årens skivsläpp från Washington DC:s Dischord Records. Och på skivsläppen åren före det fick man inom USA lägga samma beställning för åtta dollar... och åren före de, sex dollar.
Att en ny fullängds-CD idag faktiskt kan kosta endast 70 kr sätter ändå saker och ting i perspektiv i dessa av nedladdning karaktäriserade Piratbyrå vs Antipiratbyrå-tider där t o m justitieministern känner sig manad att säga att 10 kr/låt minsann är ett skäligt pris för en av kunden själv nedladdad (distributionskostnad för skivbolagen: 0 kr) och hårt komprimerad (läs: kvalitetsförsämrad) musikfil. Det är svårt att förhålla sig till ett sådant uttalande utan att tänka på ministerstyre och att prissättning bäst styrs av tillgång och efterfrågan men det underlättar att komma ihåg att rekommendationen kommer från samma justitieminister som också vet sig veta att det finns de som tjänar stora pengar på musiknedladdning... ja, andra än bredbandsbolagen och världens alla tillverkare av CD-/DVD-skivor, brännare och hårddiskar.
Håll med om att man blir nyfiken på vilka dessa andra är.
Okej okej. Vi sammanfattar Tomas Bodströms relation till The Evens: en ny CD-skiva kan uppenbarligen kosta 70 kr men extremt få gör det; musiknedladdningen är vida spridd och nedladdarna tycker CD-skivor är för dyra; betaltjänsterna för nedladdning har låg ljudkvalitet och uselt utbud i relation till kostnaden. Bollen ligger hos musikindustrin, vad den senare nu gör med den förre blir intressant. Att försöka ändra reglerna (lagarna, i det här fallet) under spelets gång när man dessutom ligger under brukar bara befästa förlorarens ställning som mobboffer. I Dischord Records finns en intelligent klasspelare som envetet har agerat föredöme i ett par decennier redan. Branschens smygtjocka Galacticos med tankarna främst på det egna varumärket och/eller nästa veckas fåniga frisyr får härmed anses varnade.
P.S. The Evens debut är f.ö. en strålande minimalistisk popskiva. En nedstämd elgitarr, ett ickelinjärt trumset och återkommande stämsång. Lågmäld och kraftfull, med en osedvanlig skärpa tack vare Ian MacKaye och Amy Farinas rötter i Washington DC:s hardcorescen. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar