Lite gammalt, lite the Cricket, men ändå:
Handklapp! Onödiga vocoder inslag! Nittiotalsindievibbar, som trots Oasis inslag, fungerar! Rappa trummor! Känsla av att inget har hänt fast ändå inte retro! Fin tjejsång!
Ja, the Apples in Stereo har gjort en rejäl indiepop-platta där spelglädjen sitter intakt. Ett gäng hyfsat gamla, ganska fula, troligtvis lite halvtjocka amerikanos som står bakom det hela. Ibland fungerar naivitet och ärlighet bättre än kontemporärt och utstuderat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar